SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1905  
BESKENAD, p. adj.
Etymologi
[sannol. efter t. beschienen; se BE- o. SKENA, sbst.]
(†) försedd med benskena (se d. o. 2) l. benskenor. Laga du, o högt beskenade, att ”Filosofisk disciplin” må råda i de unga Berserkernes läger. E. Sjöberg S. dikt. 234 (1821; framställdt ss. yttradt af Callovai”, dvs. Palmblad, till Lorenzo”, dvs. Hammarsköld) [sannol. satirisering af följ. ställe: Ares' den outtröttliges, högtbeskenade dotter (Penthesileia). Palmblad Quint. calabr. 7 (1809; gr. βαϑυκνήμιδα)]. — jfr HÖGT-, VÄL-BESKENAD.
Spoiler title
Spoiler content