BESKRATTA beskrat4a, i Sveal. äfv. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
skratta åt (ngn l. ngt); göra (ngn l. ngt) till föremål för åtlöje, bele; utskratta. Ej under at hvar dag af alla Ni beskrattas. Envallsson Pig. 10 (1781). Hvad harm .. det måste göra, / Att ständigt så beskrattad bli. Lenngren 191 (1790). Hvem känner ej, eller har hört omtalas och beskrattas alla de orimligheter, hvari några af våra fornforskare förfallit? Geijer I. 7: 4 (1811). Diplomatien vill beskratta, men icke beskrattas. Blanche Bild. 1: 41 (1863). Tor .. väntade att bli beskrattad af Fjalars män. Rydberg Gudasag. 44 (1887). — [jfr skratta ngn midt i ansiktet] (†) Hon skulle beskratta mig midt i phisionomien. Björn Dygd. yngl. 30 (1794).
