a) göra mörk, förmörka, fördunkla, skymma; — i bild. Vår korta lefnadsbana så beskyggad af sorgerna. Lehnberg Pred. 2: 363(c. 1800). Sen för sitt fäderneland osläckelig ära de inlagt, / Sig kring hjeltarna gjöt dödens beskyggande moln. Tranér Anyta 35(1826).
b) = BESKUGGA 1 b.Dätta trä beskyggar många människor. Schultze Ordb. 4420(c. 1755). — oeg. o. i bild: öfverskygga. Vthaf Hin Stores Stam, Hin Store Gustafs blod / En liten Qwist vprann .. / .. En Qwist, som .. / Är worden ett stort Trä .. / Thes greenar wiidt och bredt beskyggia Landsens ändar. Stiernhielm Jub. 93(1644, 1668; om drottn. Kristina). De odödliga der (i himlen) / Skall min vinge beskygga. Stagnelius 2: 507(c. 1815; yttradt af elementet elden).
Anm. Uppgiften ”Beskygga, bättre Öfverskygga” hos Weste(1807) tyder på, att ordet för honom ej var fullt gångbart. Almqvist(1842) o. Dalin (1850) beteckna det ss. föga br.
