SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1905  
BESKÄRING beʃä4riŋ l. -ʃæ4-, i Sveal. äfv. 032, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till BESKÄRA, v.2; jfr BESKÄRNING, sbst.2 — särsk. till BESKÄRA, v.2 1 a. Trädens beskäring i trädskolan åsyftar blott att bestämma stammarnes höjd, och bilda tjenliga modergrenar för kronan. Lundström Trädg. 146 (1852). I allmänhet har man hittills nog mycket försummat kronbildningen (hos fruktträden), regleringen af kronans byggnad eller, såsom man med ett ord allmänligen kallar den, beskäringen. Eneroth Pomol. 1: 164 (1864, 1877). LAHT 1883, s. 94.
Ssgr: BESKÄRINGS-KNIF030~2. Genom att anbringa ett handtag på en vanlig liespets, erhåller man .. en lämplig beskäringsknif (för humle). LAHT 1883, s. 94.
-KONST~2. jfr BESKÄRNINGS-KONST. Eneroth Pomol. 1: 168 (1864, 1877).
-SAX~2. Beskära är att medelst knif eller beskäringssax (sekatör) borttaga qvistar från i trädskola uppdragna ungträd. Cnattingius 15 (1894).
Spoiler title
Spoiler content