SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
BESOLDNING besol4dniŋ, i Sveal. äfv. 032 (beso´ldning Weste; bes`ålldning Almqvist), r. l. f. (m. Sahlstedt, Dähnert (1784)); best. -en; pl. (föga br.) -ar.
Ordformer
(-soldn- G. I:s reg. 8: 264 (1533) osv.; -soln- G. I:s reg. 8: 121 (1532), Tidfördrijf A 3 b (c. 1695) m. fl.; -solln- RA 1: 334 (1544), RP 6: 89 (1636) m. fl.; -tzoln- Svart Gensv. G 2 b (1558), Dens. G. I 41 m. fl. ställen (1561). -nind Svart Är. 64 (1560). -nung RA 1: 334 (1544))
Etymologi
[fsv. besol(d)ning]
vbalsbst. till BESOLDA.
1) till BESOLDA 1.
a) (numera föga br.) till BESOLDA 1 a: värfning. Han .. wille .. förskicka hijt öffuer til Swerige, twtusendhe Landzknechter .., Begärandes att Konung Gustaff wille strax förskicka tijdt öffuer een summa Penningar til theras besolningh. Tegel G. I 2: 49 (1622). — (†) konkretare i förb. taga besoldning (af), taga värfning (hos), träda i (ngns) sold. (Harald) Tog så af Drottningen (Zoe) besoldning. Rudbeck Atl. 3: 325 (1698). En Öfwerste .., som .. tagit Curlänsk besoldning. Celsius E. XIV 174 (1774).
b) till BESOLDA 1 b: aflöning af l. åt krigsfolk; underhåll, sold; tjänst.
α) abstr. Till dess (dvs. arméens) besoldning och underholdning. Oxenst. brefv. 1: 264 (1625). Omsorgen om den redan missnöjda och knotande krigshärens besoldning. C. P. Hagberg i SAH 5: 93 (1808). Fryxell Ber. 8: 224 (1838). Dalin (1850). — särsk.
α') (†) i uttr. vara (ut)i l. under (ngns) besoldning, stå i sold (hos ngn). The, som udi kon:ge Ma:tz besoldning äre. RA 1: 429 (1545). Thet folk under konungens besoldning är. Därs. 2: 12 (1561). De äro i Keysarens besoldning. Serenius (1741).
β') (†) i uttr. (hafva l. behålla) i (sin) besoldning, i (sin) sold l. tjänst. Rytter och knecther szom hans nåde vdhj beszoldningh haffuer. G. I:s reg. 10: 178 (1535). Behölt Her Götstaff i tienstenne vti sijn betzolning, meste parten aff alla vnga och ogiffta karla. Svart G. I 56 (1561).
γ') (†) i uttr. på ngns besoldning, besoldad af ngn. Kom Hertigh Albrecht aff Mechelburg, på the Lübeskas besoldning Trehundrade och fämtijo Man starck in på Seeland. Girs G. I 152 (c. 1630).
β) (numera föga br.) konkret: sold. G. I:s reg. 8: 121 (1532). Giffuendis huartere (knekten) hwar måndt vdj besoldning Tre eller Fyre marcer. Därs. 14: 207 (1542). (Severin Norrby) sade honom (dvs. ”Lille Bengt”) wärd ware tiyo mandz besoldning. Svart G. I 43 (1561). En Krigzman (vågar) sitt lijff för någhra Månaders besåldning. Phrygius Him. lif. 146 (1615). Krigzfolketz besolningh .. moste richtigt betalt bliffwa. Widekindi Krigsh. 169 (1671). Hallenberg Hist. 2: 502 (1790). Hagberg Shaksp. 4: 309 (1848). — jfr MÅNADS-BESOLDNING. — särsk.
α') (†) i uttr. på besoldning (jfr α γ'), mot sold. Att Hans nåde kunne få Honom (dvs. ryttmästaren) på en mögelig besoldningh. G. I:s reg. 8: 264 (1533). Därs. 16: 255 (1544).
β') (†) i förb. hafva (bekomma, taga) besoldning på (häst, rustning o. d.), mottaga sold för. G. I:s reg. 17: 15 (1545). FH 1: 270 (1545). Jost von Anffeltt (har) hafft besålningh på 12 hester hiemliga. Vg. fornm. tidskr. I. 10: 76 (1565). Widh then tijdhen begynte Rytterijt at tagha Besoldning på sine Hestar. Schroderus Liv. 147 (1626).
γ') (†) om soldmedel. J lägret brast honom (dvs. Kristiern II) både ööl oc bröd, / På betzolning hadhe han ock nödh. Svart Gensv. G 2 a (1558).
2) (†) till BESOLDA 2. Tienare medh Kläder och Löön effter Tysk Besåldning. Brahe Oec. 124 (1585). — särsk.
a) konkret: aflöning, lön. Stiernman Com. 1: 270 (1577). Gemene Personer, som för Löhn och Besoldning stadde äre, såsom en Läkiare i en Stadh, Stadztienare, Soldenärer. L. P. Gothus Pest. 114 a (1623); jfr 1 b. En för en Minister högst ringa besoldning. Atterbom Minnen 533 (1818). Presternas besoldning och den dagliga rökelsen förökade kostnaden. Palmblad Fornk. 2: 100 (1844). — närmande sig 3. Sedan han (dvs. Perikles) genom skådespelspenningar, domarearfvoden samt andra besoldningar och understöd hade bestuckit folket, brukade han det emot Areopagen. Emanuelsson Plut. 2: 16 (1842).
b) i allmännare anv.: belöning, lön. Troones löön och besåldning bliffuer .. See Gudh, leffua medh Gudhi, och wara vthi Gudhi. Phrygius Him. lif. 70 (1615). Tienar man honom (dvs. djäfvulen), så skall man och få besåldningh ther effter. Rudbeckius Kon. reg. 457 (1619).
3) till BESOLDA 3. Stora summor användes till reptiliepressens besoldning.
Ssgr (till 1): BESOLDNINGS-FOLK030~2. (förr) värfvadt krigsfolk. H. Hamilton i VittAH 17: 57 (efter handl. fr. 1620). Oxenst. brefv. 1: 203 (1622). Tidfördrijf A 3 b (c. 1695). —
-HÄST~2. (förr) häst som mot sold underhålles för krigstjänst. Hallenberg Hist. 4: 731 (1794; efter äldre källa). År 1618 minskades besoldningshästarnes antal, så att Ryttmästaren erhöll besoldning för 4, Lieutenanten och Fändriken hvardera för 3. H. Hamilton i VittAH 17: 226 (1839, 1846). —
-KRIGSFOLK. (†) = -FOLK. Hallenberg Hist. 3: 337 (1793; efter äldre handl.). —
-ORDNING~20. (förr) förordning angående sold. Hallenberg Hist. 2: 757 (1790). —
-PENNINGAR, pl. (†) N. Av. 11 dec. 1657, s. 3. —
-RYTTARE~200. (förr) RARP 1: 66 (1627). Hallenberg Hist. 2: 602 (1790). Det Svenska rytteriet kan .. anses hafva varit egentligen af tvenne olika slag, nemligen Besoldningsryttare, hvilka tjenade för årslön och borgläger, .. samt Landsryttare, hvilka endast hade årslön. H. Hamilton i VittAH 17: 184 (1839, 1846). H. Stålhane i Jämtl. fornm. tidskr. 3: 77 (1903). —
-RYTTERI ~102. (förr) H. Hamilton i VittAH 17: 196 (1839, 1846).
Spoiler title
Spoiler content