(i sht i religiös stil) person som (ofta l. gärna) bespottar (se BESPOTTA 2): smädare, lastare; i sht i fråga om bespottande af Gud l. religionen. Säll är then som icke .. sitter ther the bespottare sittia. Psalt. 1: 1(Bib. 1541). Huru lenge (vilja) .. the bespottare lust haffua til gabberij ..? Ordspr. 1: 22 (Därs.). J yttersta dagharna warda kommande bespottare, som .. säya, Hwar är nu thet löffte om hans tilkommelse? 2 Petr. 3: 3(Därs.; NT 1526: geckare). Lex. Linc.(1640; under derisor). Tessin Bref 2: 119(1754). Den rätta kristliga kyrkan hon står i medelpunkten, lika långt från bespottare som svärmare, lika långt från gudlösheten som från vidskepelsen. Tegnér 7: 214(1837). Lysander Skr. 458(1880). Ordspr. 21: 24(öfv. 1904). — jfr GUDS-, RELIGIONSBESPOTTAREm. fl.
