publicerad: 1906
BESPÄNNA bespän4a, i Sveal. äfv. 032, v.1 -er, -spände, -spänt, -spänd; se för öfr. SPÄNNA. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[liksom d. bespænde sannol. efter t. bespannen; jfr holl. bespannen; se BE- o. SPÄNNA i motsv. bet.]
(numera föga br. Anm. Redan Almqvist (1842) o. Dalin (1850) beteckna verbet ss. obr. utom i p. pf. i bet. II 2) — jfr ANSPÄNNA.
I. anslutande sig till SPÄNNA i bet. sträcka, draga åt, komma att strama.
1) (†) spänna, draga åt, göra stram. Såsom man en Streng på Bogan stundom benner / At han är ganska hård och stundom lööst bespenner. Spegel Guds verk 252 (1685).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t. samt holl. de met tapijt rondom bespannen princekamer] öfverspänna, öfverdraga; spänna en sträng l. strängar o. d. på (ngt); vanl. med prep. med. Taket det var med silfver bespändt. Sv. folkv. 1: 262. Med en fin uppränning de hvar bespänna sin väfstol. Adlerbeth Ov. 135 (1818; lat. intendunt). (Sambyke, ett gr. stränginstrument,) var trekantig, bespänd med fyra, sedan med ända till 20 korta strängar. Palmblad Fornk. 2: 326 (1844). Lönne, som var en mägta rik man, bespände sadelmunderingen på sin häst med silfverkedjor. Widmark Helsingl. 1: 66 (1860). Träramar, bespända med fin förtennt messingstråd. AHB 54: 36 (1871). — (†) Bespänna en båge, Nervum arcui aptare. Schultze Ordb. 4737 (c. 1755). — jfr TAGEL-BESPÄND m. fl.
3) (†) (gm spännande) hopklämma l. inklämma. O Jungfrur .., / Som gån mot friare i snörlif hårdt bespända. Kolmodin Qv.-sp. 1: 662 (1732); jfr 1. — [jfr d. et bespændt hjærte] i bild. Migh tyckte mitt hierta thet war bespent j kloffua. Ps. 1572, Een ny wijsa A 5 b; jfr Gyldenhielm Psalt. 409 (c. 1605, 1650) o. Swedberg Sabb.-ro 67 (1705, 1710).
4) (†) i p. pf. närmande sig adjektivisk anv., bildl.: försedd l. proppad l. laddad (med). Mäd slijke prunk-ohrd mehr, som kallas complementer, / Mått then, som gillia vill, då vara väl bespänter. Lucidor Vitt. 117 (1669).
II. anslutande sig till SPÄNNA i bet. fästa l. fastgöra, i fråga om dragare o. fordon: spänna för, sätta för.
1) (†) med obj. som betecknar dragare. När han (dvs. lappen) wil färdas longt, en Rheen han tå bespenner / För Akkian. Spegel Guds verk 234 (1685). Hästar .. / Bespänd hvar för sin plog. Bellman 2: 115 (1783). (Man förtäljer) att en bespänd häst noga bemärker om något inlägges före afresan i åkdonet. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 2 (1836).
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] med obj. som betecknar fordon, lass o. d.; i sht i p. pf. med prep. med. Trettijo medh 6 hästar bespänte Wagnar. Beskr. om cerem. v. Rosenhanes audience 1705, s. 3. Jag vill med pantherdjur en Bacchi vagn bespänna. Bellman 2: 42 (1769). Nils Jonssons bespände vagn var i beredskap at köra sakerne til Löttorp. Törngrenska målet 121 (1801). En .. plog, bespänd med ett par hästar. Econ. annal. 1807, dec. s. 31. Ett lass kommer körandes, bespändt med 4 .. oxar. Atterbom FB 263 (1818). Allt lätt fältartilleri bespännes med 6, det tunga med 8 hästar. Decker Taktik 1: 442 (1830). När han (dvs. Åke Tott) med sin präktigt bespända vagn for fram och tillbaka mellan Stockholm och Ekolsund. Fryxell Ber. 6: 414 (1833). En med åtta mulåsnor i spann bespänd vagn. Kræmer Span. 66 (1860). Med hjelp af en korpral och sex konstaplar lyckades det oss att bespänna två vagnar. AB 1900, nr 35, s. 2. — (†) Den vapenmålade vagnen, / Af snöglänsande hästar bespänd. Stagnelius 1: 183 (c. 1818). — jfr BOCK-BESPÄND m. fl.
Spoiler title
Spoiler content