publicerad: 1906
BESPÖRJA bespœr4ja, i Sveal. äfv. 032 (bespö´rja Weste; besp`örrja Almqvist), v. -er, -sporde, -sport, -spord; se för öfr. SPÖRJA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Dict. Hamb. (1700)).
— jfr BEFRÅGA.
1) (numera bl. i arkaiserande stil, föga br.) tr. o. intr.: spörja. Bespörja .. Fråga, utransaka. Almqvist (1842). Dalin (1850; betecknadt ss. föga br.). Cavallin (1875; betecknadt ss. gammaldags).
a) [jfr motsv. anv. i fsv. samt ä. d. han er bespurd om 5 spørsmaall] tillspörja, tillfråga, fråga. G. I:s reg. 8: 213 (1533). Ingen fråger eller bespör them om theris paszbordt (dvs. respass). Därs. 16: 135 (1544). Bespordes förthenskuldh, huruledes man sig medh honom (dvs. den fångne E. XIV) her effther förhålle skulle? RA 2: 243 (1568). (Ahasja) sende til honom (dvs. Baal-Sebub i Ekron) och besporde om han skulle wederfås af sin kranckhet. Swedberg Sabb.-ro 1005 (1698, 1712). Man berättar at någre Dieknar .. en gång bespordes af Biskopen, hvad Lutheranerne predikade. Celsius G. I 344 (1746, 1792). Derföre afhöllo de sig helst ifrån att bespörja Honom i ett ämne, som var dem så ömtåligt att vidröra. Wallin 1 Pred. 2: 134 (c. 1830). Johansson Hom. Il. 1: 553 (1846). Bespörja ngn om ngt. Hahnsson (1884).
b) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] (numera knappast br.) efterfråga, forska (efter ngt), höra sig för (om ngt); (gm frågor) utforska l. taga reda på (ngt), göra sig underrättad om (ngt). Att tw .. bespör Och Granneliga fförffarr Om .. ssaadana stycker ther oss och Swerigis riche kombe tiil skadha. G. I:s reg. 1: 118 (1523). Hwar j gån j een stadh eller by, så bespörier hoo ther är werdigh. Mat. 10: 11 (NT 1526; öfv. 1883: utforsken). Alle the godss, hwar han them öffwer menige vpland bespöria kan som tilhöra nwnne closteret paa Guthland. G. I:s reg. 4: 2 (1527); jfr c. (När brudparet kommer) för kyrkiodörena, Thå skal presten bespöria begges theras wilia. O. Petri Handb. B 4 a (1529). Hwad vthwertis vrsaker belanghe, kan man ransake hoos then siuke och bespöria. B. Olavi 152 a (1578). Bespörja rundt omkring, / Naturens vexelgång och verldens underting. Wallin Vitt. 2: 297 (c. 1808). — särsk.
α) (†) med prep. med (jfr 2 b): taga reda på (ngt) af (ngn). Thå besporde han medh them, hwad stund thet wart wordeth bätre medh honom. Joh. 4: 52 (NT 1526; Luther: forschet er von yhn).
β) (†) med prep. efter: forska efter. Farer tijt, och bespörier grannerligha effter barnet. Mat. 2: 8 (Bib. 1541; Luther: forsschet). Dict. Hamb. (1700).
c) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] (†) förspörja, få reda på, erfara; höra. Myn herres nadh haffuer besport att han (dvs. fogden) ær alth for hoord med (dvs. mot) almoghan. G. I:s reg. 2: 231 (1525). Szå mykit thu mäst kann fåå att wete och bespörie. Därs. 16: 71 (1544). (Anders i Rankhyttan) Besporde .. aff honom (dvs. Gustaf Vasa) hwadh legenheet på färde wore. Svart G. I 12 (1561); jfr b. Mannen Påffvel Bespordes vedh Borneholm, vara omkommen. Växiö domk. akt. 1680, nr 123. — särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. i uttr. vidt bespord o. d.: frejdad, berömd, ryktbar. Then, hwilkens dygd och manlighet widt bespord och namnkunnig war. Schroderus Liv. 474 (1626). Polit. vis. 281 (1634, 1647).
2) (†) refl.
a) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] förfråga sig, höra sig för, göra förfrågning(ar); fråga. Ther vele vi bespörie oss om. G. I:s reg. 2: 84 (1525). Bespöria sig om allahånda myntz ordning och sölffuer prob. Brahe Kr. 21 (c. 1585). Inkom Hendrich Flemingh och besporde sigh, hvadan gevähr skulle tagas. RP 5: 98 (1635). Jagh skulle fuller longosedan besport migh herom hoos den Kongl. Hoffrätten. HSH 31: 90 (1662).
b) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] med prep. med (jfr 1 b α): rådföra sig med, rådgöra med. At monss bryntesson syg bespör med forstonduga köpmen(,) hwat warer westfart (dvs. västerut) best kunne tiæna. G. I:s reg. 2: 18 (1525). Hwar något vthi någor Lecso framkommer, thet the (dvs. skolmästarens medhjälpare) icke retteligha wel förstå kunna, .. så skola the icke wara för gode til at bespöria sig ther vti mz Scholemestaren. L. Petri Kyrkoord. 91 a (1571). (Upproret) förtröt Keysaren häfftigt, och fördenskull besporde han sigh medh Chrysostomi Wederparter, huru sådant skulle förekommas. Schroderus Osiander 1: 601 (1635).
Spoiler title
Spoiler content