BESTICKLIGHET bestik4lig~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 030~2, r. l. f.; best. -en.
förhållande(t) att ngn mottager mutor, tillgänglighet för mutor, mutbarhet, falhet. Oredan och bestickligheten visa oss vårt öde, om ej snar hjelp kommer genom kraftiga åtgärder. Geijer († 1847) enl. Kindblad (1867). Om på (den franska) regeringen hvilar misstanken för bestickning, så hvilar på regeringens anklagare en minst lika stark misstanke för besticklighet. PT 1903, nr 177, s. 2.
