BESTRICKNING, f.; best. -en; pl. -ar.
1) fängsligt förvar, fångenskap. The Lubske .. haffue velleliga (dvs. med våld) tagit Konung Christiern vtur then starcka bestrickning och fengxle han vti sitter. G. I:s reg. 10: 23 (1535). Han skall haffue nöge vpseende på thet .. löse folk .. tagendis them vtij bestrickning, så lenge (dvs. till dess) man retteligen kan förfara, huru vm theris saack är. Därs. 13: 84 (1540). Kom Herr Sten Ericsson, af sin bestrickning lös i Danmarck. Tegel E. XIV 148 (1612).
2) (obehörig l. besvärlig) förbindelse l. förpliktelse, band; jfr BESTRICKELSE. Att samma bestellungh (dvs. anställningskontrakt) nu eller j framtiidenn icke måtte komme oss tiil någen bestrickningh anten med theris szold eller j andre måtter. G. I:s reg. 10: 277 (1535).
