[jfr fsv. bestandelikhet i annan bet. samt mnt. bestantlicheit]
(†) sbst. till BESTÅNDELIG,särsk. till BESTÅNDELIG 2:beständighet (se d. o 2 a). Salomon talar .. vm werldenes fåfengeligheet, huru ther är jnte bestondelighet vthi, vtan all ting äre vmskifftelighen. O. Petri Sakr. 26 b(1528). — Anm. I det anförda språkprofvet kan bestondelighet äfv. uppfattas ss. n. af BESTÅNDELIG(EN).
