SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
BESUCKA, v.
Etymologi
[sannol. efter t. beseufzen; se BE- o. SUCKA]
(†) sucka l. klaga öfver, sörja (öfver). Besukka du mit Bröst, Then tigh i Bröste burit. Lucidor Hel. B b 3 a (1672). Så weete dumma Diur besukka hwad the mist. Därs. D d 3 a (1673).
Spoiler title
Spoiler content