SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
BESVARLIG, adj.
Etymologi
[afl. af BESVARA]
(†)
1) med pass. bet.: möjlig att besvara.
a) till BESVARA 1 c α: möjlig att svara på. Den frågan är ej lätt besvarlig. Atterbom 2: 152 (1827, 1854).
b) till BESVARA 1 c β: möjlig att utreda, att lösa. Är nu denna punct efter detta begrepp besvarad eller åtminstone befunnen besvarlig, så finner man väl .., att ännu ganska mycket af frågan är .. obesvaradt. Biberg 1: 72 (c. 1814).
2) med aktiv bet.: villig att gifva svar l. besked, resonlig? Att han (dvs. f. d. länsmannen) .. såsom en rättvijss och Besuarlig Man .. böör at göra, sig redheliga skickat haffuer. Rääf Ydre 1: 336 (1587).
Spoiler title
Spoiler content