SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
BESVEPA, v.; p. pf. -t.
Etymologi
[fsv. besvepa, af BE- o. SVEPA]
(†) omsvepa, omhölja, svepa. Ther the (dvs. Adam o. Eva) til förenne wore på theres nakna kropp mz enne härliga fäghrind beprydde, ther gingo the nw mz dödh skin beswepte. O. Petri Men. skap. 47 (c. 1540). Swepeklädhet ther all folck medh beswept äro. Jes. 25: 7 (Bib. 1541; Luther: verhüllet). Lind (1749). Möller (1790; med hänv. till insvepa).
Spoiler title
Spoiler content