publicerad: 1906
BESÖNDRING, f.
Ordformer
(-syndring)
(†) vbalsbst. till BESÖNDRA. (tillstånd af) söndring. Then twedrecth och besyndringh emellan riichen som han hade j synneth. G. I:s reg. 2: 98 (1525).
Spoiler title
Spoiler content