publicerad: 1907
BETAGA beta4ga, i Sveal. äfv. 032 (beta´ga Weste; betàga Almqvist), l. (mera hvard. samt i poesi) BETA beta4 (beta´Weste), v. -tager l. (mera hvard. samt i poesi) -tar, -tog, -togo, -tagit, -tagen; se för öfr. TAGA. vbalsbst. -TAGANDE (Zephyrinus Likpr. ö. Gunnila Gustafsd:r B 4 b (1667; i bet. II 1 a), Serenius (1734; under ademption, i bet. I 1), Dalin (1850; betecknadt ss. föga br.)), -TAGELSE (†, Dict. Hamb. (1700)), -TAGNING (Roberg Beynon 117 (1709, 1727; se under I 1 c slutet), Thorild 4: 123 (1794; i bet. II 4 b α), F. Vetterlund i Nord. tidskr. 1896, s. 226 (i bet. II 4 b α)).
Etymologi
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
I. fråntaga, förtaga, borttaga o. ur dessa bet. utvecklade anv.
1) fråntaga, förtaga, beröfva, borttaga.
2) undanröja, afhjälpa, råda bot på.
3) omintetgöra, omöjliggöra, förhindra.
4) frånkänna ngn ngt, vägra att erkänna ngt hos ngn.
II. öfverväldiga, få makt med o. ur dessa bet. utvecklade anv.
1) öfverväldiga, få makt med.
2) komma öfver, öfverraska, öfverväldiga; om naturföreteelser.
3) hänrycka, inspirera.
4) göra intryck på; gripa, uppröra, uppskaka; intaga, hänföra, tjusa.
I. fråntaga, förtaga, borttaga o. ur dessa bet. utvecklade anv.
1) fråntaga, förtaga, beröfva, borttaga; i äldre tid stundom med den (l. det) från hvilken (l. hvilket) ngt tages i dativform. — Anm. Ordet har i denna bet. förr haft en vidsträckt anv. o. har kunnat konstrueras med sakobj. af vidt skilda slag. Numera är dess anv. i denna bet. inskränkt till vissa förb. med abstrakt sakobj. Jfr liknande förh. i d. samt vid holl. benemen o. t. benehmen.
a) [jfr motsv. anv. i fsv. o. d. samt mnt. o. holl. benemen, t. benehmen] med personligt (l. som personligt tänkt) o. sakligt obj.: förtaga l. fråntaga l. afhända l. beröfva l. frånröfva ngn ngt (i sht ngt som han gärna vill hafva), taga l. borttaga ngt från ngn; äfv.: befria ngn från ngt (obehagligt l. besvärande), taga ngn ur (en villfarelse o. d.); i pass. är i allm. saken, sällan personen subj. — jfr OBETAGEN.
α) (i sht i skriftspr.) med abstrakt sakobj.
α') i förb. betaga ngn lusten (l. all lust l. hågen l. all håg l. rätten l. rättigheten l. möjligheten l. hvarje möjlighet, äfv. tillfället l. hvarje tillfälle) att göra ngt; betaga ngn lusten (l. hågen l. hvarje möjlighet l. hvarje tillfälle) till ngt; betaga ngn hoppet (l. allt hopp) om ngt, modet o. d. (Det) skulle migh och betage all lust en sådan besverligh tienst att utherda. Oxenst. brefv. 5: 302 (1624). Tilfället är mig betagit, at aflägga min skyldiga tacksägelse. Biurman Brefst. 32 (1729, 1767). Tvärt om betages somligom all förmåga til at göra väl, sedan de en gång hållits före at intet duga. Dalin Arg. 1: 5 (1732, 1754). De grofva lustar, som i tiden dem (dvs. ”de svarta själarna”) förnögt, / Betogo dem all smak för ljusens nögen sälla. Nordenflycht QT 1745, s. 3. Tilfället betages de öfrige til samma närings idkande. Berch Hush. 230 (1747). Med detta efterdöme och denna förmaning, hade dock Jesus icke det ändamål, att betaga Lärjungarna hoppet om ett ärorikt kall. Ödmann Str. förs. II. 2: 54 (1803). Ehuru detta .. var ett svårt slag för C. .., betog det honom ändå icke modet. Gosselman Col. 1: 224 (1830). Jag skall min själ beta honom lust att slåss, jag. Blanche En trappa upp 89 (1843). Den rike / Betager hon (dvs. lyckan) vid kräsligt bord aptiten. Hagberg Shaksp. 3: 353 (1848; eng. takes away). Att hustrun blifvit betagen all rätt att rädda sin lott i boet från förskingring .. är ett beklagligt förhållande. S. Brolin i 2 kam. prot. 1873, 2: 274. All förevändning var (gm freden i Värälä) Ryssland betagen till inblandning i Sveriges inre förhållanden. C. T. Odhner i 3 SAH 9: 197 (1895). Regeringen skall icke låta betaga sig rätten att framkomma med nya förslag. PT 1906, nr 123 A, s. 2.
β') (numera mindre br.) i andra förb. Gråtetåårar, betaga migh måål och röst. Svart Är. 44 (1560). Apostelen, til at betaga osz all twifwelsmål, legger thetta vttryckeligha til. Swedberg Schibb. 51 (1716). Et alt uti alt, / Som tusende verldar / I blinken befalt, / Betar mig min syn. Dalin Vitt. 1: 6 (c. 1730). När hon (dvs. människan) får se att .. alla andra utvägar äro fruktlösa och henne betagna. Schartau Underv. 40 (1799). Skulle .. detta glädjeämne .. vara honom betaget? Lehnberg Pred. 3: 215 (c. 1800). Hvem tackar någon för det han betar oss en kär villfarelse? Elgström 209 (c. 1805). Den hastiga gången har betagit mig andedrägten. Almqvist (1844). (C. V. A. Strandberg) drabbades .. af en ögonsjukdom, som för en tid betog honom synförmågan. NF 15: 716 (1891). Jakten efter rikedom betog människorna dagens ro och nattens sömn. I. Olsson i Läsn. f. sv. folket 1902, s. 130. — (numera föga br.) Teras friiheeth then i them betagit hafwe. G. I:s reg. 1: 159 (1523). O blodtörstige Prester! thet war wäl, at theras mackt war them betagen! Spegel Pass. 230 (c. 1680). Jag har betaget honom then oseden. Lind (1749). Bibelen var för gemene Man aldeles undanstucken, och Christi blods delaktighet .. betogs honom uti den H. Nattvarden. Bælter Cerem. 10 (1760). Dödsfruktan var dem (dvs. martyrerna) så aldeles betagen, at de i stället kände en glädje invärtes. Nohrborg 608 (c. 1765). Alt betages mig utom min bedröfvelse ock den vissa väntan om mina olyckor. J. G. Oxenstierna Dagb. 183 (1771). En hemlig aning .. betar mig all tröst. Gustaf III 2: 74 (1783). Han ville betaga sina barn alla nöjen. Widegren (1788). Ännu kunne vi finna .. den sällhet, som hvarken lif eller död kan oss betaga. Wallin 2 Pred. 3: 263 (1823). Emellertid är jag glad, att all allvarlig inquietude för en väns lif nu är oss bägge betagen. Tegnér 6: 29 (1826). Julianus .. ville betaga kristianerne den ära, de förvärfvat, såsom de der hade ordnat barmhertighet och välgörenhet i stort. Rydberg Ath. 247 (1859, 1866). Karl XII tillade de nya embetsmännen höga löner, för att betaga dem frestelsen att taga mutor. Beskow K. XII 2: 3 (1868). — (†) (Afundsjukan) betager en hans naturligha färgo, och Lijffzkrafft. Fosz 437 (1621). Att Kongl. Maij:tt icke hade waret rådeligit att låta sigh the avantager genom tractat uthur henderne betagas, som Kongl. Maij:tt .. hafwer i Danmark förwärfwat. RARP 7: 201 (1660). Gref Sparre är der Præsident, ock man kan ey betaga honom præsidentskapet. 2 RARP 2: 497 (1723). At betaga en del Präster sina (dvs. deras) inkomster, i mening at lätta dem från jordiska omsorger. Dalin Arg. 2: 45 (1734, 1754); jfr β. De (visa männen) betogo sig .. alla beqvämligheter (då de anträdde sin färd till Betlehem). Bælter Jesu hist. 1: 167 (1755). Hugget .., som skulle betaga honom lifvet. Ågren Gellert 32 (1757). Äreröriga beskyllningar, hvilka .. betagit honom .. hans medborgerliga goda namn och rykte. Järta V. skr. 1: 80 (1815). Denna vall upprättades .. för att betaga fienden all tillförsel (till fästningen). Palmblad Palæst. 148 (1823). särsk. med sakobj. som betecknar ngt besvärande: befria ngn från ngt. Wij .. szee thet gerna ath oss noghen thet omagh betagher. G. I:s reg. 3: 42 (1526). Ville jagh .. betagh[a] E(ders) E(xcellens) mödan att resa så lånkt hitt up. Oxenst. brefv. 6: 320 (1636). Salt betager menniskan then öfverflödiga fettan (dvs. fetman). Roberg Beynon 228 (1709, 1727); jfr β.
β) (†) med konkret sakobj.: frånhända l. beröfva ngn ngt, undanhålla ngn ngt. (Dacke o. hans följe) slogo sit leger på 1/2 mil när Linkiöping, allenast ther före til at betaga them (dvs. konungens folk) prouiantedt och hestefoder. Brahe Kr. 43 (c. 1585). Kettil Ochristen .. tycks .. hafva frivilligt gådt in i sin hedniske Grafhög och den bebodt i tre åhr för sin död, på det ingen skulle betaga honom et lägerställe på hans Fäders vis. Dalin Hist. 2: 38 (1750). Jag har ingen ting betagit dig af det som är ditt. Hoffmann Förnöjs. 203 (1752). Någre funnos, som betogo sina äkta barn deras rätta arf och skänkte all sin egendom till kyrkan. Strinnholm Vas. 2: 351 (1820).
b) [jfr motsv. anv. i fsv. samt t. benehmen] (i sht i skriftspr.) med dubbelt sakobj.: beröfva ngt ngt, förtaga ngt ngt, taga bort ngt från ngt. Serenius Eng. åkerm. 47 (1727). Vår Frälsare .., som betagit dödenom sin kraft. Nohrborg 736 (c. 1765); jfr a. Flerfaldiga försök (hafva gjorts) .. att betaga gudstjensten all högtidlighet. Järta V. skr. 1: 350 (1836). En viss ensidighet, en skefhet i omdöme, som betager .. (den nämnde förf:s) arbete det värde det möjligen kunde hafva endast såsom en flitens produkt. C. A. Hagberg i SKN 1843, s. 172. Ett bestämdt fullföljande af det .. framställda förslaget hade kunnat afböja reduktionsbeslutet eller betaga det en del af dess skärpa. Carlson Hist. 3: 127 (1874). Män, hvilka .. vetat att betaga detta språk (dvs. det svenska språket) all sprödhet och göra det .. till ett smidigt .. uttryck för tanken. Ljunggren i SAH 53: 18 (1877).
c) [jfr motsv. anv. i d. samt t. benehmen] (numera föga br.) med ensamt sakobj.: borttaga, aflägsna, förtaga, göra slut på. (Dygden) lindrar dess (dvs. vännens) sorg, betager dess fruktan, uplöser dess tvekan, och styrker dess förtroende. Tessin Bref 2: 150 (1754). Skulle icke det ena af dessa buden betaga verkan af det andra ..? Lehnberg Pred. 3: 373 (c. 1800). Det första besök, jag gjorde derstädes (dvs. bakom kulisserna under en representation), betog illusionen af skådespel för en längre tid. Gosselman Sjöm. 1: 70 (1839). En fullkomlig brist på inhemska samtida urkunder betager allt tillfälle att pröfva rigtigheten i allo af hans (dvs. Saxos) uppgifter. Strinnholm Hist. 3: 73 (1848). Trädgårdar, hvilka voro afstängda med höga murar åt vägen, som helt och hållet betogo utsikten in i dem. Wallin Bref o. dagb. 293 (1849). Stillasittande betager matlusten. Dalin (1850). Förhållandet är ej så tydligt utprägladt, att det betager först nämnda intryck af likformighet. Fahlbeck Sv:s adel 1: 404 (1898). Då (för den sjuke vid Betesda) ingen bot annars fanns, och all utsigt var betagen, blef han botad af Jesus. Hägglund Pred. 583 (1901). — (†) Mædan tiilfelleth seg saa gefwer ath betagha thenne store fara ok draapelig skada j hafth hafwa. G. I:s reg. 1: 53 (1523); jfr 2. Dee förrige åhrs beklagelige misswext .. hwar igenom medlen till att hielpa äre myckit kortade och betagne. RARP 6: 21 (1656). Prästerna .. skola .. hoos the enfaldige betaga then .. fåkunnige Inbillningen, at .. then Siuke döör thes snarare, om Prästen i god tijd kommer til honom. Kyrkol. 17: 3 (1686); jfr 2. Döfheten är en hörsslens betagning. Roberg Beynon 117 (1709, 1727). (Den nämnda gödseln är nyttig) om .. des bitra och skärpande particler .. betages. Serenius Eng. åkerm. 144 (1727). Probste Carachteren (dvs. prosttiteln) kan .. icke mehra mig förläna krafter, dem ålderen betagit hafver. A. Paulinus i Ur Finl. hist. 270 (1730). Missbruk af en sak betar ej sakens värde. Nordenflycht Tankar om skaldek. 3 (1744). Fönstren (i kyrkan) äro små och det inträngande ljuset betages dessutom af pelare, sidenrimsor m. m. Castrén Res. 2: 394 (1848).
d) (i sht i skriftspr.) i p. pf. närmande sig adjektivisk anv.: beröfvad (se BERÖFVA 1 c), i saknad af, utan. Okunnigheten hvilar, / I nattens töcken .. / Betagen solens sken. Bellman 6: 32 (1787). Att en kyrkoherde .. skulle vara betagen den rättighet, som hans komminister eger, .. är icke med billigheten öfverensstämmande. Tegnér 4: 308 (1824).
2) (†) undanröja, afhjälpa, råda bot på. Wij .. haffuom för then schuldt hoop ath thet (dvs. uteblifvandet af de ryska sändebuden) maa bliffua betagit tiil godho. G. I:s reg. 2: 243 (1525). På thet the brister som rijkene emellom äre måtte betagas. Därs. 5: 109 (1528). Man .. söker till att betaga den tillwäxande dyrheeten på det som i Staden tillkommer och consumeras. HSH 31: 35 (1663). En flus som iagh i högra ögat haffwer, hwilken flus iagh i fiol betogh medh en pomada. Växiö domk. akt. 1697, nr 339. Sammets prydna kan ej din samvets plågo betaga. Nicander G. sann. 116 (1767).
3) [jfr motsv. anv. i fsv. samt ä. holl. benemen] († utom i a β) omintetgöra l. omöjliggöra l. förhindra (ngt för ngn), hindra (ngn från ngt); i äldre tid stundom med personobj. i dativform. G. I:s reg. 1: 240 (1524). Then wpresningh szom ther för handen war ær them betaghen. Därs. 2: 247 (1525). Om thet (dvs. Sören Norbys öfvergrepp mot svenskar) ær edher emoth haffue j wel raad tiil ath betagha honum hans öffuerdaadighett (dvs. öfvermodiga framfart). Därs. 3: 13 (1526; i skrifvelse till danska rådet). Beclagandis att them then gamble och naborlige handel betagis och forbiudis. RA 1: 437 (1545). (Det långa ”flacket”) betager .. Seglation och styrandet af Skieppet. Rajalin 5 (1730). Betaga enom återfärden. Serenius (1741). Er kärlek .. er betog / Förnimmandet af hans beteende. Hagberg Shaksp. 1: 169 (1847). Djuret, som betog dig / Den korta vägen uppför sköna berget. Böttiger i SAH 50: 240 (1874; it. il corto andar ti tolse). — särsk.
a) med inf. med (förr ngn gg utan) att: lägga hinder i vägen för l. hindra l. förhindra l. förvägra l. förmena (ngn) att göra (ngt).
α) i aktiv. Man har betagit honom, at kunna göra illa. Sahlstedt (1773). Commendantens frånvaro betog mig att få bese Fästningen. Linnerhielm 1 Bref 52 (1787, 1797). Orörlig i sina fördelar, bibehöll han (dvs. Villars) dem, och betog fienden att begagna sig af sina. G. L. Oxenstierna i 1 SAH 3: 357 (1790, 1802).
α') (numera mindre br.) i satser med nekande innehåll. RARP 4: 462 (1650). Ingen Ricksens Medlem bör eller kan betagas, att inkomma hoos Ricksens Ständer med sine förmente besvär. 2 RARP 2: 134 (1723). (Judarna) fingo väl icke äta svin-kiött; .. dock var dem i börian icke betagit at underhålla sådana diur. Bælter Jesu hist. 4: 337 (1757). At tala til sitt försvar, kan honom icke betagas. Sahlstedt (1773). Derföre ej betagit, hvilken författare, som kan, att syfta till alla stora och nyttiga ändamål. Leopold 3: 318 (1801, 1816). Ogift qvinna som fyllt 25 år vare ock obetaget (märk: det är henne icke betaget!) att genom eget arbete sig försörja. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 2: 114 (1856). — (†) med inf. utan att. I öfrigit kan eij Jordäganderne betagas .. låta på egne änglappar uphämta gräs. Meddel. fr. Nord. mus. 1899—1900, s. 45 (i handl. fr. 1754).
β') (föga br.) i icke negerad sats. Likaledes är det honom (dvs. konungen) betaget att indraga främmande krigsfolk i Norge. T. Säve i Ill. sv. hist. 6: 62 (1881). — (†) med pleonastisk negation vid infinitiven (jfr b). Them bleff och listelige betagit att icke scriffue Kong. Götstaff till her om. Svart G. I 82 (1561).
b) [jfr fsv. betaga at hijt faa ingen skip inkoma] med att-sats med pleonastisk negation (jfr a β β' slutet). (G. Trolle m. fl.) droge in till Brunnebeckes färie, menandes sigh kunna betage att de Swenske icke skulle komma öffuer älffuen. Svart G. I 21 (1561). Därs. 27, 95.
4) (†) frånkänna (ngn ngt), vägra att erkänna (ngt hos ngn). Sweriges Rijkes titel som Kungen i Pålandh .. j sin fullmackt betager wår allernådigste vthkårade Drottningh, och tillägnar sigh. RARP 2: 153 (1635); jfr 1 a. Jag vill (icke) .. beta mina landsmän den hedern at ha med framgång fördt Eld och svärd kring hela Europa. C. Gyllenborg Sprätth. 199 (1737). Ingen kan betaga dem (dvs. de gamla nordborna) deras ordhållighet, öppenhiärtighet och redelighet. Dalin Hist. 1: 271 (1747). Du (Rousseau) oss (kvinnor) snille, smak och känslans kraft betar. Nordenflycht Frunt. 20 (1761). Betagom icke de fordna Svenska snillen och deras beskyddare sina förtjenster och sitt beröm. Rosenstein 1: 146 (1790).
II. [med afs. på bet.-utvecklingen jfr HÄNRYCKA, INTAGA samt fr. ravir] öfverväldiga, få makt med o. ur dessa bet. utvecklade anv.
1) öfverväldiga, få makt med.
a) [jfr motsv. anv. i d. samt holl. dial. de schaamte benam hem] (i skriftspr., numera mindre br.) om affekter, stämningar o. d.: få makt med, bemäktiga sig, öfverväldiga; intaga, gripa; i sht i pass. Han wart betaghen aff ångest, och badh stadwgt, och hans swett war så som blodz dropa. Luk. 22: 44 (NT 1526; gr. γενόμενος ἐν ἀγωνίᾳ). Aff bråne blifwa betagen. Lex. Linc. (1640; under proveho). Hwad för dårskap haar tå Adams Barn betagit? Spegel Guds verk 144 (1685). Af fagert hopp betagen. Düben Boileau Sat. 15 (1722). (Telemak) bortvände sine ögon, betagen af fasa och medlidande. Ehrenadler Tel. 695 (1723). Jag vil Er säja fritt den kärlek mig betar. Dalin Vitt. II. 5: 171 (1738). Barn är lättliga skrämdt, och snart af glädje betaget. Nicander G. sann. 133 (1767). Af längtan betogs mitt svällande bröst. Stagnelius 2: 335 (c. 1815). Hon satt bredvid hans hufvudgärd, / af ömkan och af sorg betagen. Tegnér 1: 159 (1822). Af förvåning är hela mitt sinne betaget. Runeberg 1: 105 (1832). Den förtrollning som betar min själ. Hagberg Shaksp. 7: 283 (1849). Fruktan betog den stora hopen. Svedelius Norge 91 (1866). Han betogs af vämjelse öfver alltsammans. Strindberg Hafsb. 17 (1890). Tviflet på egna krafter har betagit sönerne af Maratons och Salamis' hjältar. Warburg Rydberg 2: 327 (1900). En andaktsfull känsla betar mig (vid vikingagrafvarna). Rönnberg Brovakt. 36 (1904). — i numera obr. förb. Sorgen hade henne (dvs. Johan af Hoyas änka) så högt betagit, at hon intet heller åstundade, än Döden. Girs G. I 164 (c. 1630). särsk. [jfr fsv. waar myn ffrw ganska mykit betaghen met sorgh] i uttr. blifva l. vara betagen med fröjd, kärlek o. d., gripas l. vara gripen af fröjd osv. Sedan H(ans) K(ungliga) N(åde, G. I) thet (dvs. sakramentet) annammat hade, vardt H. N. betagen med een frögd i hiertat, så H. K. N. med glädie tackade Gud för sitt lefvande. Hist. handl. 20: 146 (c. 1565). Appius Claudius war medh en olofflig Kärleek betaghen til then kyske Jungfrwen Virginiam. Schroderus Albert. 1: 156 (1638); jfr BETAGEN 2 slutet. — jfr OBETAGEN.
b) [jfr motsv. anv. i d.] (†) om sjukdom: angripa, träffa, få makt med, öfverväldiga; i p. pf. ofta närmande sig adjektivisk anv.: medtagen, utmattad, ”tagen”, (häftigt) sjuk; i förb. betagen af l. med: angripen l. lidande af, sjuk i (viss sjukdom). Hwar någhor warder så brått betaghen, at honom ingen .. Kyrkiotienst kan giord warda. L. Petri Kyrkoord. 57 b (1571). Wart jag hastigt betagen i Brystet af en swår sjukdom. A. Brahe hos Loenbom Anecd. 3: 169 (1616). Vij (G. II A.) .. äre betagne medh een febri. Oxenst. brefv. 1: 186 (1622). (Konung Sigismund torde ej komma att lefva länge,) efter han af vatosåten skall vara mechte betagen. Därs. 5: 334 (1625). När han hade thesse Ord vthtalat, blefwe then andras Ögon medh een sådan häfftigh Sweda och Wärk betagne, at han nödgades tryckja them til medh Fingeren. Schroderus Osiander 1: 822 (1635). En som är betagen af slag. Roberg Beynon 100 (1709, 1727). Stundom betagas de (dvs. mina ögon) .. liksom af svindel. Wallin Bref o. dagb. 276 (1849). — särsk. mer l. mindre bildl. Visb. 1: 118 (c. 1620). Mäste theras Wijszheet bestodh vthi Latin, och woro medh en Föredoom betagne. Schroderus Uss. L 1 b (1626).
c) [jfr motsv. anv. i d. samt t. benehmen] (numera knappast br.) om starka drycker, gift, rus, sömn, köld o. d.: öfverväldiga, medtaga; angripa; förlama; i p. pf. i fråga om starka drycker stundom närmande sig adjektivisk anv.: dåsig, medtagen, ”rörd”, ”knäckt”. Yppar sigh någhre Peszilentziske Pocker nedhre widh Länderna, .. så är Leffren medh Förgifft betaghen. L. P. Gothus Pest. 88 a (1623); jfr b. Sij huru snart betagher sömpnen honom (dvs. den som arbetat hela dagen), at han sompnar. N. Benedicti Likpr. ö. Kat. Soop C 3 b (1624). Somlighe lågho .. vthi Läghret säkre, aff sömn och wijn betagne. Schroderus Liv. 419 (1626). Anno 1622. bleff then saliga Mannen i Lijffland aff förgifft så betagen, at han icke förmåtte fölia Compagniet effter, vthan fick heemloff til Swerige. Thelaus Likpr. ö. A. Olufsson C 1 b (1659); jfr b. (Det nämnda moset) betager een Menniskia, att hon blifwer så sömpnigh så att hon inthet kan wetha om thet är Dagh eller Natt. Kiöping Resa 127 (1667). Alle Seenor blefwe honom betagne (gm gift) at han ey kunde röra hwarken Hand eller Foot. Rel. cur. 187 (1682). (Af sirap) lockas (bina) .. at begifva sig ut, hvarigenom de lätt kunna af kiölden betagas och stelna. Triewald Bij 70 (1728). Af ett rus betagen / Ser man klart som dagen / Ordenshemligheten. Stenhammar 207 (1797). Det är ingenting annat som fattas, än att han (dvs. den medvetslöse) blifvit betagen af köld här på den svala morgonen! Almqvist Ekols. 2: 126 (1847). Att jag icke var hjelplöst betagen af starka drycker. Nyblom Hum. 106 (1874, 1883).
Anm. I följ. språkprof torde ordet betyda: öfverväldigad af matthet, andfådd. Han med stora magen / Pustar här betagen: / Hjulet midt i backen står. Franzén Skald. 5: 100 (c. 1800, 1836).
2) (†) komma öfver, öfverraska, öfverväldiga; om naturföreteelser o. d. Nu hafuer du vnder iorden dragit, / och mörkret hafuer tigh betagit. Asteropherus 54 (1609; yttradt af Pyramus om Tisbe, som han tror vara död). Then Spanske SilfwerFlottan .. war aff een grufweligh Storm .. betagen och i grundh ruinerat. N. Av. 19 maj 1658. Sombl(ige) hafwa lång wäg (till kyrkan) och när dagarna korta sig, kunna de eij komma hem, för än mörkret betager dem. Växiö domk. akt. 1705, nr 337.
3) (numera knappast br.) hänrycka, försätta i hänryckning l. extas; inspirera. Jesus Ananie son .. wardt aff en besynnerligh anda betaghen, så at han begynte högdt ropa och säya, Jtt roop ifrå östan, Jtt roop ifrå westan, Jtt roop ifrå all fyra wädher. Evang.-b. 1572, Passio E 3 b. Vnderstundom hafwer Gvdh vppenbarat sigh för sine Helige Propheter, vti Andelige Syner, ther the i Andanom hafwa warit betagne. Rudbeckius Kon. reg. 91 (1615). Spående, läkande och, såsom man trodde, af gudarne betagna och ingifna qvinnor. Geijer II. 1: 140 (1825). (Hejdi) betages af siareandan. Ling As. 346 (1833); jfr 1 a. Strinnholm Hist. 2: 486 (1836).
4) göra (lifligt l. starkt osv.) intryck på; i pass.: röna (lifligt osv.) intryck af; i fråga om känslointryck.
a) [jfr t. ich war so benommen von des onkels entschluss] (numera knappast br.) gripa, röra, uppröra, (mer l. mindre) uppskaka; öfverraska; ”taga”. Quintius wardt .. vthaff theras (dvs. de belägrade etoliernas) Roop (om hjälp) betaghen. Schroderus Liv. 577 (1626; t. bewegt). Hvad ähr det, eder qvääl och högt betager? U. Hiärne Vitt. 172 (1665). Hr Kyrkioheerden och Hr Bengt blefvo af detta hans utlåtandhe så betagna, at dhe sitt medlijdandhe contesteradhe öfver hans tårar. Växiö domk. akt. 1706, nr 53. De giriga, som betagas af den minsta förlust. SP 1778, s. 68. Sedan Krigs-Rådet Knorring fann för rådligt eclipsera (dvs. försvinna) .., betog det så Frun, at hon hastigt dödde. Porthan Bref t. Calonius 590 (1799). Jag tänkte .. på er; och det betog / Mig så, att jag Gunås! predikan glömde. Franzén Skald. 3: 198 (1824, 1829). Denna anblick betog henne så, att hon dånade. Dalin (1850). jfr: När tich betagher noghor motegong, eller bedröffwilse .., styrck titt hierta och sägh .., skulle iach och ecke lidha noghon lithen bedröffwilse. O. Petri Men. fall L 3 a (1526). — särsk. i förb. betaga med (en känsla o. d.), slå med. I striden som ljungelden gruflig, / Hans (dvs. Karl Johans) anblick med fasa betager. Stagnelius 2: 414 (1814). Mitt sinne betar med häpnad din anblick. Johansson Hom. Od. 3: 123 (1844).
b) (utom i p. pf. numera nästan bl. i högre stil) intaga, vinna; hänföra, hänrycka, tjusa. (Erik XIV:s) dygder hade mångas hierta .. betagit. Gustaf II Adolf 77 (c. 1620). Bliffua betaghen .. vthaff then söta och liufligha sången. Lex. Linc. (1640; under capio). (Salomos) ord betogo / Them (dvs. främlingarna) så, at många eij från honom gierna drogo. Spegel Sal. wijsh. 19 (1711). (I gudinnans ansikte) var en härskande skiönhet, som betog allas hiertan. Mörk Ad. 2: 269 (1744). En högre tjusning betog eder själ. Kellgren i 1 SAH 1: 139 (1786). Betagen af den herrliga utsigten, frågade han (dvs. skolpojken), halft bedjande, sin skjutskarl, om man ej här kunde hålla för att beta. C. F. Dahlgren 4: 122 (1831). Turkarna blefvo alldeles betagna af den nya drycken (dvs. kaffet). Elfving Kulturv. 171 (1895). Hafsfruns skatter af pärlor och korall, / .. de locka och bedraga / och sinnet betaga. Melin Snöhvit 10 (1897). Det var ett välljud, som smekte och betog. SD(L) 1904, nr 261, s. 1. När gladan kom på stora vingar / .. och vida ringar / kring ljuslätt strömolnshimmel långsamt slog, / .. hvad det barnasinnena betog! Gellerstedt Fr. hemtr. 9 (1905). — (†) Det är en rätt kär Herre; alt det han säger betager enom hjertat. Ågren Gellert 149 (1757). — jfr OBETAGEN. — särsk.
α) i fråga om intryck af erotisk art. Ehr Liufligh Kinn Haa betagit mitt Sinn. 2 Saml. 13: 48 (i handl. fr. 1683). Klarhullad, frodig, fetbumsig och röd på ki(n)dbenen som en ros: Beqvämt Ansikte at betaga vår kära Poët! Dalin Arg. 2: 265 (1734, 1754). Gustaf blef snart så betagen af hennes (dvs. Katarina Stenbocks) skönhet, att han beslöt gifta sig med henne. Fryxell Ber. 3: 195 (1831). Hennes drömmande, själfulla ögon under de hvälfda ögonbrynen betaga honom. Rydberg Varia 214 (1891). Samme gamle Ego, / som icke kan betagas / och icke ändra sig. Fröding Stänk 32 (1896). Karin .. var .. ej verkligt förälskad i Holger, utan endast flyktigt betagen af hans käcka och manliga väsen. Wirsén i PT 1903, nr 205 A, s. 3. — med personligt subj. (Den nämnde höfvitsmannen) dreef elskogh medh een Qwinna vthi Tarent, then han hade så omätelighen kär, at han war aldeles aff henne betaghen. Schroderus Liv. 326 (1626; t. das sie sein gantz gewaltig war). Mån af en an än mig den Prinsen är betagen? Dalin Vitt. II. 5: 156 (1738). För Adams inre öga stod hon klar, / betagande hans själ och sjelf betagen. Kullberg Dikt. 16 (1847, 1850). Med blig har hon betagit mig, / med blig har hon bedragit mig. Fröding N. dikt. 40 (1894).
β) i p. pr. mer l. mindre närmande sig adjektivisk anv.: hänförande, förtjusande, bedårande. Hon var betagande i sin ljusblå klänning. P. Elvius Intr. i VetA 1746, s. 30. När jag (dvs. Adam) nalkas henne (dvs. Eva), / Hon så betagande, så mäktig synes. J. G. Oxenstierna 4: 282 (1815). (Inom växtvärlden) framträder färgvexlingen och färgprakten särskildt betagande i blommor och i frukter. Nyblom i 3 SAH 8: 284 (1894); jfr slutet. (Renässansen hade) infört en skönhetskult, betagande och farlig. Nordensvan Konst. hist. 10 (1900). Naturens stora, betagande tystnad, så full af lif och löften. Rönnberg Brovakt. 99 (1904). Af betagande verkan är den strof, hvari hennes (dvs. drottning Kristinas) dödsängslan betonas. Warburg Snoilsky 265 (1905). Ofta kunde han (dvs. Snoilsky) gent emot vänner yppa en värme, som var rent af betagande. Därs. 469. — ss. adv. Ett så betagande vackert barn! Det betagande lustiga med denne fyrfoting var, att han hade ett så starkt utprägladt tycke af sin husbonde. A. T. Gellerstedt i PT 1904, nr 274, s. 3. Så mycket starkare, så mycket mer betagande bör den Shakespeariska sagovärlden tala till våra verklighetströtta sinnen. A. Quiding i SDS 1906, nr 273 A, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content