BETA be3ta2, v.7 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING, sbst.4
Etymologi
[sannol. besläktadt med BETTE, tvärbjälke i skepp; jfr eng. bitt]
sjö.
1) lägga (ankartåg l. -kätting) rundt betingen l. betingarna, lägga till betings. Bitt the Cable, Beta tåget. Ramsten 79 (1866). När ankaret skall hemvindas, ”kastas kättingen af betingen”; när den lägges rundt kring betingen, säges man ”beta kättingen”. Wrangel Sv. fl. bok 21 (1898).
2) haka upp sig, ”krångla”, ”kinka”, ”skägga”. En sålunda (med ledgång) gjord rack löper .. mycket lättare (än den hela) på masten, helst vid seglets nedfirning, då det är vigtigast att ingenting kinkar eller betar. C. Smith i Tidn. f. idr. 1882, s. 200.
Särskild förbindelse:
BETA AF 10 4. till 1: kasta (ankartåg l. -kätting) af betingen, taga af betingsslaget. Konow (1887; under beting).
SAOB
