SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1907  
BETARFLIG, adj.
Ordformer
(-tarfvel- L. P. Gothus Mon. pac. 476 (1628), Leinberg Skolv. 3: 267 (1752) m. fl.; -tarfl- Ehrenadler Tel. 514 (1723))
Etymologi
[till BETARFVA; jfr mnl. bederfelijc, nyttig]
(†) behöflig, som behöfves l. tarfvas l. är af nöden, nödig, af behofvet påkallad, erforderlig. Konster och ordningar, som til thetta leffwernes wälstånd äro betarffwelighe. L. P. Gothus Mon. pac. 476 (1628). Dhe, som ifrån flychten hemkommit, (hafva) icke ännu kunnat få betarfvelig afvell på sina gårdar och hemman. 2 RARP 5: 718 (1726). Leinberg Skolv. 3: 267 (1752). — jfr HÖGT-BETARFLIG.
Spoiler title
Spoiler content