SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1907  
BETASTLIG, adj.
Etymologi
[af t. betastlich, till betasten (se BETASTA)]
(†) som man kan taga på, handgriplig. (Kristus) är sielf det Lijfachtige (dvs. lefvande), Sielfständige och betastlige Gudz Ord och Tahl. Kempe Proberugn B 7 a (1664).
Spoiler title
Spoiler content