SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1907  
BETE be3te2, sbst.3, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[jfr sv. dial. bete, bede osv. (Rietz 27); utveckladt ur BETE, sbst.1 4 b]
(starkt bygdemålsfärgadt).
a) stycke väg (eg. mellan två betesställen, se d. o. 2). Bete stadium cfr. skede. Adressen 1775, sp. 327.
b) eg. tid mellan två betesraster; gång, omgång, tag. Quinfolcken (som misshandlat en annan kvinna) .. sadhe nu borstade wij tig allena, här näst skulle wij kämma (dvs. kamma) tigh ett bethe om dagen. Växiö rådstur. prot. 1683, s. 134. Då tör väl Mickel också ha gått åt i samma bete. Högberg Vred. 1: 228 (1906). — särsk. [jfr sv. dial. i ett bete, bede osv. äfvensom språkprofvet under BETNING, sbst.1 a; jfr äfv. t. in einem futter] i förb. i ett bete, ”i ett kör”, utan uppehåll. I et bete continuo. Adressen 1775, sp. 327.
Spoiler title
Spoiler content