BETE be3te2, sbst.7, m. l. r.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Skåne, Blek., Hall., Smål., Västergötl.) bete, bede osv., d. bede, till d. bede, bøde, v., efter nt. böten, läka, snöpa (se BOTA); med afs. på bet.-öfvergången jfr t. heilen, holl. lubben; jfr Falk o. Torp 484]
(starkt bygdemålsfärgadt) kastrerad bagge, gällgumse, hammel. Castrerad (gumse): Hammel, Bete. Nilsson Fauna 1: 530 (1820, 1847).
Ssg: BET-LAMM3~2. [jfr d. bedelam] kastreradt bagglamm. Samtidigt med numreringen kuperas svansarna kort på tacklammen, och efter hasen på betlammen. Dessa bagglam, som ej skola reserveras till springbaggar, kastreras samtidigt. Tidskr. f. landtm. 1881, s. 705.
