publicerad: 1907
BETRÄDA beträ4da, i Sveal. äfv. 032 (beträ´da Weste; betr`äda Almqvist), v. -er, -trädde, -trädt, -trädd; se för öfr. TRÄDA, v., trampa, stiga, gå. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Växiö domk. akt. 1706, nr 240).
Ordformer
(betrega(s) G. I:s reg. 10: 58, 60 (1535; i samma skrifvelse), beträge (inf.) Därs. 14: 321 (1542); betregde (inf.) Därs. 3: 212 (1526); på alla ställena i bet. II 1 a)
Anm. Ordet, hvars förekomst i sv. eljest väsentligen beror på högtyskt inflytande, synes tidigast hafva inlånats från mnt. i den sekundära, men gamla o. äfv. från mnl. o. mht. kända bet. II 1. Öfver hufvud är det de härledda bet. af ordet som tidigast vunnit burskap i vårt språk. I bet. I 1 (a) synes ordet först jämförelsevis sent (c. 1800) hafva kommit i allmännare bruk. Härpå tyckes särskildt det förhållandet tyda, att de flesta af de ordböcker från 1700-talet i hvilka ordet förekommer hafva det bl. i bet. II 1 b, men icke i bet. I 1 (så t. ex. Serenius (1741), Ihre Gl. (1769), Sahlstedt (1773)), hvarmed må sammanhållas den omständigheten att endast få exempel på sistnämnda bet. anträffats i litteraturen från äldre tid. Från o. med ingången af 1800-talet däremot börjar bet. I 1 a regelbundet uppträda i ordböckerna, tidigast hos Nordforss (1805), som bland franska motsvarigheter till ordet upptager ”monter, monter en, monter sur”, o. Deleen (1806), som återgifver eng. ”to Tréad” med bl. a. ”sätta foten på, beträda”. Almqvist (1844) anmärker, att ordet i denna bet. brukas ”mest figurligt”.
I. träda l. gå (in l. upp) på, äfv. gå på, gå (fram) öfver; i öfverförd bem.: tillträda l. innehafva (en plats, en tjänst o. d.).
1) träda l. gå på.
a) (i skriftspr.) sätta foten på l. i.
α) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] i egentlig bemärkelse: sätta foten på, trampa på, stiga på; träda in på (en väg, ett område); träda fram på (scenen o. d.); äfv.: stiga l. gå öfver (tröskel, gräns o. d.); äfv. med ordet ”fot” ss. subj. Jag kommer aldrig att beträda hans tröskel mera. Andlös spänning rådde, då han beträdde scenen. Allt beträdande af gräsmattor och anläggningar är (vid vite) förbjudet. Seijandes att wij illastinckande Christne, inthet woro wärde, att beträda sådant heligt Landh. Kiöping Resa 28 (1667). Han (dvs. Mikadon) beträder aldrigh Jorden (dvs. sätter aldrig sin fot på bara marken). Willman Jap. 141 (1667). Betreten .. incedere, calcare, beträda. Dähnert 335 (1746). Ingen ann än saliga gudars ätt / beträdde bryggan, som leder till höga Valhalla. Tegnér 2: 57 (1813). Turbanomkransade horder / Skola ur Asiens djup Europas gränser beträda. Stagnelius 1: 34 (1817). En hållgård är gerna ful; men vackra fötter med sköna kängor kunna beträda den. Almqvist Am. H. 2: 148 (1840). Med en osägelig fröjd han fosterjorden beträdde. Johansson Hom. Od. 4: 521 (1844). Befälhafvaren blifver ansvarig, att besådda åkrar, plantager eller oslagna ängar icke onödigtvis beträdas. Tj.-regl. 1858, 2: 255. Sällan hade någon hvit med sin fot beträdt denna .. öken. Severin Ferry Skogslöp. 72 (1864). Nu assessorns grund / Hon skyggt beträder. Snoilsky 4: 62 (1887). Ursinniga kappkörningar på glanskis så hal, att I skälfven för att beträda den. Lagerlöf Berl. 1: 130 (1891; yttradt till hästar). Hvar ort, som eder fot beträder, har jag gifvit eder. Jos. 1: 3 (öfv. 1904). Då stiger du ur (dvs. ur karossen), då beträder du marken. Karlfeldt Flora 73 (1906). — särsk.
α') [jfr t. die kanzel betreten] om uppstigandet på ngt: bestiga. Beträda katedern. Lindfors (1815). Beträda (betyder bl. a.) .. Uppstiga på eller uti. Säges i denna bemärkelse blott i och för några vissa ändamål. ”Beträda kathedern, predikstolen.” Almqvist (1844). Beträda talarstolen. Linder o. Walberg (1862). Beträdd var (fästnings-) vallen; men man kunde fråga, / Hvar värsta nederlaget var likväl. Strandberg 5: 62 (1862).
β') [jfr t. ein haus, ein tempel betreten] (mindre br.) om inträdandet i byggnad o. d. Edert förslagh at dheruppåht giöra qvarter för Regementerna tyckes migh vara et rett gått och nyttigt för Regementerna. Och kunna dhe, om skiönt dhe intet alla komma at beträda qvarteren, ändock hafva fördelen och nyttan dherutaf. Carl XII Bref 307 (1703); jfr 2 a α. Res, för at aldrig mer beträda detta pallats. Altén Förf. osk. 22 (1798). Han darrade, då han beträdde detta hus. Palmblad Nov. 1: 150 (1840). Cavallin (1875). Slottet, bakom hvars murar härskade en ande, hvilken hindrade människorna att beträda dess innandömen. GHT 1907, nr 154, s. 4. jfr: Effter .. konnungens hoff (var) idkelig beträd och öfvat af månge krigzembetzmän, .. serdeles Tyske, Frantzöske, Engelske, Skottske (m. fl.) .., som .. sökte i Sverige sin lycka. A. Oxenstierna 1: 248 (c. 1634).
β) [jfr lat. ingredi mare] (knappast br.) i utvidgad o. oeg. anv.: träda l. gifva sig in i (ett land) l. på (ett område) o. d. Engelländerna .. begynte på at gå öfwer linien, och beträda thet Indiske fahrwatnet. Isogæus Segerskiöld 1266 (c. 1700). Elben .. genomflyter äfven konungariket Sachsen, innan den beträder det preussiska landet. Svedelius Statsk. 2: 279 (1868).
γ) [jfr lat. ingredi æquam vivendi viam] mer l. mindre bildl.: slå in på (en viss väg, dvs. välja l. bestämma sig för ett visst tillvägagångssätt o. d.); gifva sig in på (en viss lefnadsbana, ett visst verksamhetsfält l. forskningsområde o. d.). Beträda brottets, lastens, fördärfvets väg, stig, bana. Beträda tjänstemannabanan, den prästerliga banan. Af sånggudinnornas förföriska behag / Låt aldrig locka dig att diktens fält beträda. Järta V. skr. 2: 627 (1821). Du beträder en farlig väg, om du .. vågar försöka undkomma rättvisans arm genom att förneka sanningen. Rydberg Frib. 317 (1857, 1866). Det måste .. ännu dröja länge, innan den jemförande språkforskningen kan med någon framgång beträda detta (dvs. semasiologiens) fält. Claëson 1: 237 (1858). Olycklige, det första du bedrifvit / Uppå din frihets knappt beträdda stig, / Det är ett mord! Dahlgren Calderon 35 (1858, 1880). Gustaf III:s bästa råd vore att fortsätta på den väg af klokhet och hofsamhet, som han nu beträdt. Odhner G. III 1: 9 (1885). Derefter beträdde han den presterliga banan. Quennerstedt Ind. sold. 22 (1887). Det första försöket att egna sig åt en ny sysselsättning innebär en större risk än beträdandet af kända banor. C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 217 (1899). — särsk.
α') [jfr eng. to go on the war-path] i uttr. beträda krigsstråten, krigsstigen o. d., urspr. o. eg. om Nordamerikas indianer: öppna fientligheter, börja krig, begynna ett fälttåg o. d.; ofta i öfverförd anv. Om ett blekansigte .. beträder krigets stig. Cooper Indianhöfd. 59 (1875). Han längtade att beträda krigets stråt. Därs. 180. Detta tycktes Chingachgook ett gynsamt tillfälle att gemensamt med mig .. beträda krigsstråten. Cooper Skinnstr. 13 (1888). jfr: I gryningen beträddes jaktstigen. R. J. v. Essen i Jägaren 1897, 2: 73.
β') i uttr. beträda scenen, tiljan, äfv. tiljorna, uppträda ss. skådespelare, ägna sig åt skådespelaryrket. Hedberg Skådespelark. hist. 205 (1890). Friedrich Wagner .. hade som amatör själf beträdt tiljorna. Wegelius Mus. hist. 545 (1893). Det var ingalunda sällsynt (i Frankrike på 1600-talet), att bättre personer, att borgare och ädlingar beträdde scenen. Erdmann Molière 58 (1898). Beträda tiljan, go on the stage, enter the actor's profession, act. Wenström o. Harlock (1904). jfr: Agatha i ”Friskytten” var den första operaroll i hvilken Jenny Lind beträdde theatern i Stockholm. Bolin Jenny Lind 11 (1848).
γ') (föga br.) i uttr. beträda tronen, uppstiga på l. bestiga tronen, tillträda regeringen. Schulthess (1885). När kronan 1720 öfverflyttades till Fredrik I, förbehölls dock drottningen rätt att åter beträda tronen. Hildebrand Statsförf. 460 (1896).
δ') (föga br.) i uttr. beträda (ngns) spår l. fotspår, träda i ngns spår l. fotspår, upptaga o. fortsätta ngns verksamhet, traditioner o. d., följa ngns exempel. Att beträda sina stora föregångares fotspår. Sv. lit.-tidn. 1815, sp. 514 (om den danske historieskrifvaren Kofod). Ej annan lycka, annan ära mer, / Jag söka vill, än den, att edra spår / På Fädrens jord beträda. Franzén Skald. 2: 153 (1828; yttradt af en son till hans far). Beträda fädernes fotspår. Almqvist (1844). Oscar II 6: 74 (1880, 1895).
ε') (föga br.) i utvidgad anv.: slå in på (en riktning); tillgripa (en utväg). Oaktadt tyrannmord visade sig vara en ”ultima ratio” uti protestanternas politiska läror, hade en dylik utväg icke blifvit realiter beträdd från detta håll. Bolin Statsl. 1: 192 (1869). En reform, utförd i den riktning, som med framgång blifvit beträdd .. af nästan hela det öfriga Europa. De Geer Minnen 1: 226 (1892). En nödfallsutväg, .. betänklig att beträda. Olson ÖgL ljudl. 13 (1904).
ζ') [möjl. beroende på inflytande af ANTRÄDA] (föga br.) anträda, företaga, börja, begynna (färd, resa, vandring o. d.). Vid Suttungs vink och kopparlurars skall / Sitt tåg beträder nu den bistra hären. Stagnelius 1: 157 (1812). Min gång till mitt rum förekom mig så sorglig och tung, som skulle jag beträda min sista vandring. Livijn 1: 236 (1817). Så se vi dessa tvenne män .. beträda sin afresa ifrån .. Steninge gård. Almqvist Mål. 68 (1840). Förr'n jag beträder denna färd. Lovén Dante 1: 8 (1856).
b) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (föga br.) gå (fram) öfver, gå på, trampa. Mitt stoft beträdes / Af en ätt, som mig förgätit. Elgström 41 (1810). Afgnida, afnöta, utnöta, utslita, om allt, hvad som genom mycket bruk nötes och slites, ish. om kläder .. och om vägar, mycket beträda, befara dem, derigenom afnöta, släta och jämna dem. Gumælius Passow (1841; under τρίβω); jfr slutet. En annan skara stod / På däcket, .. / Ett däck, som de med heder förr beträdde. Strandberg 3: 491 (1856). — särsk. [jfr holl. een betreden weg, pad, t. ein betretener weg, pfad] i uttr. beträdd väg. Gumælius Passow (1841; under στείβω). (Människornas) hjerta är icke mera beqvämt att emottaga Guds ord än en allmänt beträdd väg är skicklig att emottaga och till fruktbarhet och mognad befordra ett dyrbart utsäde. Thomander Pred. 1: 261 (1849).
2) (†) intaga l. innehafva (plats, ämbete o. d.).
a) om intagandet af en plats l. tillträdandet af en tjänst osv.
α) intaga (en plats, ett rum, en post). Jag (blef) strax utcommenderad med 24 man och en underofficer af regementet att betreda den förra (stupade) .. Lieutnantens stelle. R. Petre (1709) i Karol. krig. dagb. 1: 209; jfr β.
β) [jfr motsv. anv. i ä. d. samt ä. t. nachdem hat er seinen vorigen dienst in Stetin widerumb betreten; jfr äfv. lat. consulatum ingredi] tillträda (en tjänst, ett ämbete o. d.); äfv.: tillträda l. komma i åtnjutande af (de till en syssla hörande löneförmånerna o. d.). Så att han, her Hiller .. samma sijn tienst, som wederbör, beträdha måste (dvs. måtte). Växiö domk. akt. 1681, nr 239. Sal. Herr Probsten satt här i 10 åhr, förr än han all Jnkomsten beträdde. Därs. 1707, nr 835. Jag (skulle) numera högligen önska att endera af dem (dvs. Wingård l. Järta) finge beträda den (dvs. platsen ss. chef för ecklesiastikärendena). C. A. Agardh (1830) i Tegnérs ppr 305.
b) om innehafvandet af en plats l. beklädandet af ett ämbete osv.
α) innehafva (en plats l. ett rum). Dett är Orssaken att en Partt som äre allerede intagne (på riddarhuset) och beträda dheres ätts säte, icke äre tillfredz med dehres Ställen, effter en dehl som sittia öfuer dem, äre senare Adlade wordne. RARP 2: 12 (1633). — i bild. Den herlige Fruchten (af granen) Kotten eller Käglan, som högsätet för (dvs. framför) Pomerantzer, Lemoner, Granatäplen, Päron, Äpplen, Plomon, Krikon och fleere Trädz-Fruchter beträder. Kempe Graanen 31 (1675).
β) [jfr motsv. anv. i ä. holl. samt ä. t. weil er ehedessen in dem schloss gedient und die charge eines schreibers in der canzelei betreten hatte] innehafva l. sköta l. förvalta l. förestå (ämbete, tjänst, plats), bekläda (se d. o. II 2). Efter en man mer än ett embete icke väll beträde eller förestå kan. RA 3: 450 (1594). Iagh (har) nu i twå åhrs tijdh Adjuncturen här widh Gymnasium beträdt. Växiö domk. akt. 1678, nr 302. Jagh finner oss wara incapable att beträda domare ämbete. Rudbeck Bref 280 (1685). Icke allena för min skull som nu den Tiensten .. beträder, utan särdheles för Posteriteten skull och alla dem som samma Tienst beträdandes warda. Växiö domk. akt. 1696, nr 82.
II. [sannol. utveckladt ur I 1 a; jfr den likartade utvecklingen af komma på, komma öfver] anträffa, komma på, komma öfver, ertappa.
1) anträffa; få tag i; ertappa.
a) [jfr ä. d. huor wi dennem betræde kunde, mnt. he houwede den Luneborgern hende vnde knoken aff, wor he se betrat samt motsv. anv. i mnl. o. ä. holl., mht. o. ä. t.] (†) anträffa, påträffa, träffa på, stöta på, komma öfver, få tag i l. fatt på (en fiende l. brottsling o. d.); äfv.: anträffa l. komma öfver (förbrutet gods o. d.). G. I:s reg. 3: 212 (1526). Konungen vndsagde hertoganar at han skulle göra them ondt ää hwar han them beträdha kunde. O. Petri Kr. 105 (c. 1540). Wij .. giffwe them wår wilie, tilstondt, och commission medt rätte till att antaste .. alle the Schottzske köpemenn, theris Schipp och godtz, eehwar som helst the them .. beträde och öffwerkomme kunne. G. I:s reg. 16: 644 (1544). Kon(ung) Haldan (tog sig) .. före, at angripa thesse skalkar (dvs. sjöröfvarna) .. hvar som han hälst them upspöria och beträdha kundhe. L. Petri Kr. 33 (1559). Beträder någen Svensk undersåte någett godz i Dantzik, som honom ähr ifrånröffuatt aff Polske uthliggere. A. Oxenstierna 1: 511 (1623). Derföre skall han legges billtoger, ehvarest han kan beträdas. RP 6: 69 (1636). G. H. Taubenfelt (1658) i Hist. tidskr. f. Skån. 1: 189.
b) [jfr d. at lade sig betræde i en misgerning, ä. holl. die soldaten waren op geene knevelye betreden, t. einen auf einer lüge betreten] komma öfver l. komma på l. öfverraska l. ertappa (ngn vid begåendet af en lagstridig l. eljest otillbörlig handling o. d., med ett fel, en svaghet o. d.); ngn gg: öfverbevisa (ngn om ett brott, en förseelse osv.) l. i pass.: blifva förvunnen (till ngt); i sht i pass. (jfr: ”Beträda med tjufnad, skörlefnad.” Verbet nyttjas för denna bemärkelse synnerligen i sitt passiva particip, Beträdd. Almqvist (1844)).
α) med en af prep. med inledd bestämning: komma på l. ertappa (ngn) med (ngt), beslå (ngn) med (ngt). Blifva beträdd med tvetalan. Hwilkin .. med slike prångeköp .. beträdis kan, skall straffes. G. I:s reg. 18: 39 (1546). Såsom ingen af dhem, war med trulldom tilförenne beträdd. BtFH 2: 273 (1666). Ingen Gesäll skall understå sig att arbeta hoos någon Böönhåås eller för sig sielf; där någon blifwer därmed beträdd skall han böta till Lådan Twå D:r Silf:r M. Meddel. fr. Nord. mus. 1897, s. 101 (i handl. fr. 1712). Beträdes Ledamot (i Sv. akademien) med något som emot heder och ära går, varde han för altid utesluten. 1 SAH 1: 26 (1786, 1801). Huru mången klok går dock icke hem till sitt kalla ensliga rum, och beträder sig sjelf med denna suck: O att jag ännu vore sådan, att jag kunde bedragas. Almqvist Sv. fattigd. 60 (1838). Äfven philologerna sjelfve .. (hafva) låtit beträda sig med sådant, som classicitetsvurmarne finna sig böra rubricera såsom språkfel. J. G. Ek i Nord. univ.-tidskr. I. 2: 100 (1855). Permission från kasern, på längre eller kortare tid, förvägras den, som med fylleri flere gånger beträdes. Tj.-regl. 1858, 2: 113. Derest du icke på ögonblicket svarar mig ren, solklar sanning, så reser jag sjelf till Norrköping, innan solen gått ned, och ve dig, om jag beträder dig med en lögn! Topelius Fält. 5: 217 (1867). Den som beträdes med lösdrifveri må anhållas af krono- eller polisbetjent. SFS 1885, nr 27, s. 1. Då nu Israels barn voro i öknen, beträddes en man med att hopsamla ved på sabbatsdagen. 4 Mos. 15: 32 (öfv. 1904). jfr: Cardinalen .. vardt beträdd med en Sköka. Lagerbring 1 Hist. 2: 72 (1773).
β) (numera föga br.) med inf. med (förr äfv. utan) att utan föreg. med; knappast annat än i pass. De som beträdas att jaga .. på sådane ställen, som de aldeles ingen lott eller ägendom hafva. 2 RARP 3: 492 (1723). Beträdes någon Tull-Betjent svikeligen utgifva Utförs-Sedel på en vara, som aldrig utförd blifvit. Publ. handl. 6: 4289 (1756). Beträdes någon att utöfva bränvins-bränning med ostämpladt redskap, skall han derföre vara förfallen att böta. SFS 1845, nr 22, s. 25.
γ) (mindre br.) i annan anv. Landzstrykare, som .. med theres tiggerij beswära wåra undersåtare, skola .. ther the beträdas, blifwa upgrepna och föras til näste Slott. O. Laurelius i KOF II. 1: 487 (1659); jfr a. Den yngling (skulle) förklaras ovärdig att bekläda något embete i riket, som hädanefter beträddes i umgänge med filosofiska satser. Järta V. skr. 1: 5 (1799). Hur blef hon röjd? hur blef hon upptäckt och beträdd? Palmblad Sophokles 402 (1840). — (†) På dett icke någhott Landzkiöp skulle föröfwas, (har jag) tillsatt vthrijdare i hwar Stadh, sådant att beslåå, då han dett medh godha wittnen och skiähl beträda kunde, att wara begångett. HSH 31: 121 (1663).
c) [jfr ä. t. das sie sich an der seiten des keisers betretten lassen] (†) anträffa l. få tag i (person l. sak som är behöflig l. af nöden i ngt visst fall). Discurrerades hvar een man stodo till att beträda, som staden förestå kunde såsom een real Magistrat. RP 5: 168 (1635).
2) (†) komma öfver, falla öfver, öfverfalla, angripa.
a) [jfr ä. t. es betraten mich reuber, und sie namen uns alles das unser] med personsubj. Iag, och mina stackarss söner .. blefuom då på wåhr rätta wägh, bådhe öf(ve)rfalne och med skamlöse öknampn beträdde. Växiö domk. akt. 1680, nr 122. jfr: Af the andre gårdarne, som the icke med inqwartering beträdt hafwa, hafwa the uthpressat 6, 10, 12, ia, 16 r(iksdale)r. G. H. Taubenfelt (1658) i Hist. tidskr. f. Skån. 1: 211.
b) [jfr ä. t. die noth, die euch betretten hat] med saksubj. som betecknar möda, olycka o. d. Ålder och armod oss beträder. Stiernhielm Parn. 1: 9 (1651).
Spoiler title
Spoiler content