BETYGA bety4ga l. 032 (bet`yga Almqvist), v.2 -ade.
Etymologi
[bildadt till BETYG (se d. o. I 2)]
(numera knappast br.) förse (ngn) med betyg; gifva betyg åt (ngn); i sht i p. pf.: vitsordad, försedd med (sådant l. sådant) betyg. Den för året bäst betygade. P. Wieselgren i Biogr. lex. 4: 328 (1838). Emedan det icke gör tillfyllest .. att vara betygad och heta, utan man måste vara en god mästare. Almqvist Sv. uppfostringsv. 85 (1840). Enär den så betygade var utmärkt skicklig i språken. Ahnfelt Stud.-m. 1: 112 (1857). Det återstår att betyga och hemförlofva den här församlade ungdomen. Genberg 1: 29 (1863).
