publicerad: 1908
BETYGNING, r. l. f.
Etymologi
[jfr mnt. betuginge, holl. betuiging, t. bezeugung]
1) till BETYGA, v.1 1: (vittnes)uttalande (om en sak); intyg, bevis; jfr BETYGANDE 1. Betygning, ther man betyger hwad billigt är. Lex. Linc. (1640; under dicæologia). En närvarandes betygning. Därs. (under repræsentatio). Betygning, testimonium, argumentum. Broman Gl. (1736).
Spoiler title
Spoiler content