BETÄNKSAMHET betäŋ4ksam~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 030~2 (betä´nksamhet Weste; bet`ännksamhét Almqvist), r. l. f.; best. -en.
1) till BETÄNKSAM 1 a: egenskap(en) att (noga) tänka sig för innan man handlar, eftertänksamhet, besinningsfullhet, försiktighet. Emot sig sielf skal Hans Kongl. Höghet (prins Karl) beflita sig om at äga .. Betäncksamhet i alt sitt wärck och wäsende. Nordberg K. XII 1: 11 (i handl. fr. 1690). Aldrig öfverträdde han betänksamheten eller var öfverilningar underkastad. Dalin Arg. 1: 278 (1733, 1754). Du! som .. / Aldrig känslans verksamhet / Under långsam pröfning ställde / Af en kall betänksamhet. J. G. Oxenstierna 2: 256 (1787, 1806). Betänksamhet vid fattande af viktiga beslut. Oscar II 6: 60 (1878, 1895). Konung Sverre .. förenade mycken betänksamhet med mycken oförskräckthet. Wirsén i PT 1901, nr 220, s. 3. — jfr O-, VÄL-BETÄNKSAMHET.
2) till BETÄNKSAM 2 a: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara tveksam l. hysa betänkligheter, tveksamhet, tvekan. Den oerfarne tilltror sig utan betänksamhet ett företag, om hvars vigt han icke gör sig det minsta begrepp. Ödmann Anv. t. skrift. 36 (1822, 1823). En feg betänksamhet som grufvar sig / För sakens utgång. Hagberg Shaksp. 1: 392 (1847). Redan i barnkammaren egnade sig hans (dvs. G. III:s) fantasi åt den sceniska konsten med en våldsamhet, som väckte betänksamhet och klander hos hans omgifning. Stavenow G. III 53 (1901). — (knappast br.) om tveksam tankfullhet. Konung Harald blef .. olustig och tankfull ... Utgången viste nogsamt, hvad denna betänksamhet betydde. Lagerbring 1 Hist. 1: 185 (1769).
