BEVÄGNING, r. l. f.; pl. -ar.
1) till BEVÄGA, v.1 1: rörelse. Skall det diupt skurne såret helas, så måste .. dhe emot hvarandra i bevegning stående læderade dehlarne till ett fulkombligit läkande tätt samman bindas. 2 RARP 5: 628 (1727). — särsk.: motion; jfr BEVÄGA, v.1 1 b slutet. Kroppens rörelse och bewegning är nästan thet endaste och tilförtroligaste medel til .. slapphetens bothande och afhielpande. Linder Suurbr. krafft 67 (1712, 1718). Dens. Fross. 41 (1717).
2) till BEVÄGA, v.1 3: konkretare: sinnesrörelse; (upprörd) känsla. Starcke bewägningar skal man och flyy, genom hwilka wäskorna mycket turberas och röras, såsom Ifwer, Wredhe, Hat. Palmcron Consil. B 1 a (1652). Han hade en bewägning af wrede, ira commovebatur. Pfeif De habitu 261 (1713).
3) till BEVÄGA, v.1 4: bevekelsegrund, skäl. Ransaka för huad brister skuldh eller beuegningar the i then Landzenda Ridderskapet oc there medt holdh haffue resth oc wpsatt them emotte oss. G. I:s reg. 6: 60 (1529).
