[af t. bewenden, af be- (se BE-) o. wenden (se VÄNDA), i uttr. es dabei bewenden lassen, låta det stanna (eg. vända om) därvid, låta därvid bero; jfr d. bevende, mnt. o. mnl. bewenden]
(†) i uttr. låta (det) bevända vid l. med, låta bero vid, låta det stanna vid. Om man wid de sidst bewilliade Conditioner skall låtadt bewända, eller dem antingen strängia eller lindra. RARP 2: 215(1636). Om I förmeene der vidh låta bevenda eller der i någott förandra. RP 6: 415(1636). Belangande .. tijden och terminerne af uthskrifningen hafwe wij icke annars kunnat än uthställa till thet som Kongl. Commissarierne förmå att disponera allmogen till, ther med wij ock achtat bewända låtha. RARP 6: 155(1657). Hwarwijd (vi) det för den gången oss emellan läto herom bewända. Schück Bibliogr. ant. 48(i handl. fr. 1689). Låta bevenda med nogot, modum alicui rei ponere. Ihre Gl.(1769). — Anm. Uttrycket hos Ihre klandras af Sahlstedt Observ. 13(1773).
