publicerad: 1908
BEVÄND, p. adj., numera bl. i n. BEVÄNDT bevän4t (bevä´ndt Weste).
Etymologi
[fsv. bevänt (n.), liksom d. bevendt af mnt. bewent, bewant, eg. p. pf. till bewenden (se BEVÄNDA); jfr mnl. bewant, t. bewandt]
1) [jfr motsv. anv. af mnt. bewent, bewant, t. bewandt] beskaffad.
a) [jfr mnt. wu was an dem mordere bewant? mnl. nu eest met mi also bewant, t. weil es mit der rechtschaffenen klugheit so bewand ist] i uttr. det är (så l. så) bevändt, det förhåller sig (så l. så), det är (så l. så) beställdt, det står (så l. så) till, det är (så l. så) fatt; vanl. med prep. med. Rådde således Feltmarskalken Her Herman Wrangel att .. förhöra huru ther med vore bevendt. RP 8: 118 (1640). Med wår (dvs. målarnas) Kunst är så beskaffat och bewändt; / Att vthan om Parnasso har hon inge Fundament. Stiernhielm Parn. 1: 7 (1651). Ädla Dygd du måste Zijra, / Alla Män som man skal fijra, / Elliest är det slätt bewänt. Achrelius Mor. A 2 a (c. 1690). Med deras Tro var ganska slätt bevändt. Dalin Hist. 2: 74 (1750). Huru är det bevändt med den saken? Meurman (1846). Att det icke var rätt bevändt med denna religiositet märktes mer än väl af den sjelfberömmelse, med hvilken den framhöll sin gudaktighet emot det adertonde seklets fritänkeri. Hagberg Tegnér 25 (1847). Det skulle vara illa bevändt, om jag icke skulle öfverträffa mina lärare. Dens. Shaksp. 12: 336 (1851; eng. it shall go hard but I will better the instruction). Det .. är så bevändt med det menskliga sinnet, att det måste hafva någonting att med kärlek och hängifvenhet omfatta. Wikner Pred. 307 (1875). Olika författare kallade samma (växt-)former med olika namn ... Det var icke bättre bevändt med Systemerne, som skulle utgöra hjelpredan för de beskrifna formernes uppsökande. Agardh Linnés betyd. 5 (1878). (Min häst) hade inte skadat sig det allra minsta (i fallet). Med sadeln .. var det värre bevändt, och den hade vridits rundt och hängde nu under buken. Cavallin Kipling Gadsby 167 (1897).
b) [jfr t. bei so bewandten umständen] (†) i attributiv ställning. I så bewenda saker: rebus ita constitutis. Ihre Gl. (1769). — Anm. Uttrycket hos Ihre klandras af Sahlstedt Observ. 13 (1773).
2) [jfr fsv. jw mere wii them bughe och knicthe iw mindre är thet bewänth, d. vor magt den er intet bevendt, mnt. dat enwas nicht vele bewent] (†, se dock a o. b) som duger l. tjänar till ngt; som har ngn verkan l. är af ngn betydelse; som är att räkna med l. som det är ngnting med; som gäller l. håller streck; vanl. med negation l. inskränkande bestämning. J Christo Jesu är intit bewänt, hwarken vmskärilsen eller förhudhen, vtan troon som wärkar genom kärleken. Gal. 5: 6 (NT 1526; öfv. 1777: gäller hvarken omskärelse eller förhud, Vulg.: neque circumcisio aliquid valet neque praeputium, gr. οὔτε περιτομή τι ἰσχύει οὔτε ἀκροβυστία). Thet then Danske Saxo säger om Konungh Erich .. at han skall hafva varit förste Konungh i Sverige af thet nampnet, .. thet är intet bevändt. L. Petri Kr. 5 (1559). Fiendens list och krafft felar här, / Och är ey mot hans (dvs. Guds) macht bewänd. Gyldenhielm Psalt. 218 (c. 1605, 1650). Effter som Allmoghen undher denne conferents begynthe tala högt och sårla .. thy gick Her Gustaff Posse uth till them .., them att öfwerthala thill rolighet. Men thet war lithet bewänt. RARP 7: 92 (1660). Hwad godt wi biude til är inte grand bewänt / Där icke kärlek blir i all wår gärning känt. Brenner Dikt. 1: 4 (1703, 1713). Den mig begåfvar bäst, den äger mest mitt hjerta, / En annan är ej stort bevändt. C. I. Hallman 354 (1779). Kanske det vore ock bevändt / .. / Att för en gammal gäck mig buga, / Som dess ödmjukaste klient. Wallin Vitt. 2: 271 (1806). Bevändt .. Af värde, vigt, förmåga, duglighet; med besked. Almqvist (1844). Hagberg Shaksp. 11: 165 (1851). — särsk. i opers. uttr. med utsatt l. (numera sällan) underförstådt formellt subj. o. med prep. med (l. om).
a) [jfr d. det er meget lidt, slet intet bevendt med ham, mnl. daer en was niet ane bewant] (fullt br.) med negerande l. inskränkande (grad)bestämning, i satser med negerad l. villkorlig innebörd o. i frågesatser, särsk. i uttr. (det är) ingenting (intet, alls intet), inte (icke) något, inte mycket, inte stort, föga, litet bevändt med (ngn l. ngt). Om det är något bevändt med honom. Är det något bevändt med honom? En karl, som det är något bevändt med, bär sig inte åt på det viset. Medh wår macht war intet bewent. Ps. 1586, s. 77; jfr Ps. 1695, 129: 9. Konungh Sigismundus .. i Polen, hadhe .. giordt hans Kon. Mt. höge och stoore förtröstningar .., ändoch thet war litet ther medh bewändt. Tegel G. I 2: 335 (1622). Medh trästakett ähr och intett bevendt, effter dett doch bortstjäles. RP 7: 456 (1639). Medh hans (dvs. hvalfiskens) Tapperheet är als intet bewänt, ty aldrig mehr (dvs. så snart) han blifwer warse een Bååt, gåår han durck. Rel. cur. 355 (1682). Hvad voro bevändt med våre Lärde, om deras Språk-kundskap intet voro? Dalin Arg. 1: 295 (1733, 1754). Med hastverk är gemenligen föga bevändt. Dens. Vitt. II. 6: 197 (1754). Dock, tillade den gamle sjömannen, lärer det hädanefter blifva föga bevändt med Svenska sjömagten. Fryxell Ber. 3: 256 (1828). Det må vara sant, att det icke är mycket bevändt med vår poetiska literatur för närvarande. Tegnér 6: 221 (1833). (Du) skall .. snart finna huru litet det är bevändt med det mesta, som här utgör grunden för din tillförsigt. Wallin Hvad säger du 6 (1838). Palmblad försökte sig äfven med allahanda småpoemer i de olika årgångarna af ”Poetisk Kalender”, men dermed är i det hela icke stort bevändt. Sturzen-Becker 1: 19 (1845, 1861). Det är min natur att prata bara tok och ingenting som är bevändt med. Hagberg Shaksp. 2: 35 (1847; eng. to speak all mirth, and no matter). Hela alarmet i denna sak utgör ett nytt bevis på huru pass mycket bevändt det är med det ”frisinne”, som en del radikaler göra anspråk på att ensamma representera. VL 1899, nr 269, s. 2. — särsk.
α) (i skriftspr., föga br.) i uttr. (det) är ej l. icke bevändt med (ngt). Qvinno regiment / Går vt på slöseri: thermed är ei bevändt. Kolmodin Qv.-sp. 1: 308 (1732). Altså är ej .. bevändt med kådans magnetiska kraft. J. Leche i VetAH 23: 98 (1762). Det är icke bevändt med den karlen. Almqvist (1844). H. Hildebrand i Sv:s hist. 2: 406 (1905).
β) i numera obr. förb. Om Stadhen är intet heller bewändt, ty han är och i thet närmesta ödhe. Petreius Beskr. 1: 47 (1614) [jfr t. um etw. bewandt]. Äljest är med staden (Sues) föga ting bevändt. Eneman Resa 2: 8 (1712).
b) i jakande påstående satser.
α) (mindre br.) med adverb. Det var dock någorlunda bevändt med kännedomen af de Latinske författarne. Forssell i SAH 58: 118 (1882). Det är något bevändt med honom; det har han visat genom förträffliga skizzer. Wirsén i PT 1895, nr 220 A, s. 3.
β) (föga br.) utan adverb. En, som kunde mana bort spöken, så det var bevändt dermed, var den gamle Pugen .. i Finja socken. Wigström Folkdiktn. 2: 193 (1881). — (†) i fråga om person. Bara hon visar sig, är det något lyckligt. Det är bevändt med den menniskan. Almqvist Törnr. b. 3: 152 (1850).
Spoiler title
Spoiler content