SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
BEÅNGSTAD, p. adj.
Etymologi
[af BE- o. ÅNGEST; jfr BEÄNGSTA]
(†) som plågas af ångest, ängslad; jfr BEÄNGSTA 1. Den beångstade räknar icke sina synder, ty det mäktar han icke, men sina stunder räknar han, .. och när han så har räknat några dagar, så är han ej beångstad mer, ty räkenskapen dröjde. Thomander Pred. 2: 181 (1849).
Spoiler title
Spoiler content