(†) vbalsbst. till BIBEHÅLLA.— särsk. till BIBEHÅLLA 4:vidmakthållande. Välfångna .. privilegiers .. bibehåll. Hist. tidskr. 1884, s. 91(i handl. fr. 1703). Den ryktbara Calmarska Föreningen mellan de tre Nordiska Riken år 1397, dess bibehåll och påfölgder. Dalin Vitt. II. 6: 139(1749). Saften som går ur et sådant skår synes föda äggen eller åtminstone lända til deras bibehåll. De Geer Præs. i VetA 1754, s. 20. En Herre, som tager så mycket större del i et rikes bibehåll som han är dess ypperste Medlem. Dalin Montesquieu 23(1755). (När hertig Karl) märkte de Påviske satsers tilväxt vid Konungens hof, tog han alla möjeliga mått til Evangeliska lärans rena bibehåll i sit Förstendöme. Dens. Hist. III. 2: 48(1762). — särsk.
a) närmande sig bet.: underhåll(ande), iståndhållande. (”Mollasien”) frågar intet efter stadens bibehåll. Eneman Resa 1: 53(1711). (”Munkarna af det hel. landet”) allena tillkommer nu mera vakten och försorgen för bibehållet af det H. Landets h. rum och helgedomar. Därs. 2: 215(1712).
b) till BIBEHÅLLA 4 c,om lifvets uppehållande. Araberne, hvilka ibland göra munkarne tjenst, och befrämja deras bibehåld, på det de må hafva något att äta. Eneman Resa 2: 41(1711). At man såg: til hvad ända hon (dvs. boken) var skrifven; nemligen til Guds ähra, och många menniskiors lijfs bijbehåll. Hoorn Välöfv. jordg. 2: Föret. 3 a (1723). Se, huru öfvermåtton nödvändigt det är för vårt bibehåll at arbeta. Kling Spectator H h 3 a(1735). Den kärlek hvar och en hyser til sit eget bibehåll. Dalin Montesquieu 102(1755). — särsk. möjlighet till lifvets uppehållande; räddning. (De djur) som äro vanmäktige, at försvara sig sielfve eller angripa andra, hvars enda bibehåll består i flyckt, äro misstänksamme, rädda och varsamme. Kling Spectator I i 4 a (1735).
