BIBETYDELSE bi3~bety2delse, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. nebenbedeutung; se BI-, prefix1 2]
till BETYDELSE 2 c: betydelse som ett ord har vid sidan af den hufvudsakliga; jfr BIBEMÄRKELSE. Dalin (1850). Vi hava i vårt språk .. (ordet mistress) uti dess franska gestalt, och i den bibetydelse det fått afspegla sig ej osant förhållandena i Frankrike på den tid, då lånet gjordes. E. H. Tegnér i Ydun 77 (1869). Hos .. Creutz och Gyllenborg besjungas .. ”de ömma Lustar” utan all nedsättande bibetydelse i ordet. Dens. i 3 SAH 6: 301 (1891).
