SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1909  
BIBEVIS bi3~bevi2s, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr t. nebenbeweis; se BI-, prefix1 2]
(knappast br.) till BEVIS 1. Bibevis .. Bevis af mindre vigt, som tjenar till stöd för ett annat, mer afgörande. Dalin (1850). Sv. o. t. handlex. (1872).
Spoiler title
Spoiler content