BIDOFT bi3~dof2t, r. l. m. l. f. l. n.; best. -en, ss. n. -et; pl. -er.
(tillfällig bildning) doft som märkes ss. en tillsats till l. nyansering af den hufvudsakliga lukten (af ngt). Nere i dälderna fick vinden en bidoft af fuktig mossa och ormbunke. Tavaststjerna Inföd. 59 (1887).
