BIFÖRESTÄLLNING bi3~förestäl2niŋ l. ~fœr-, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr t. nebenvorstellung; se BI-, prefix1 2]
(modifierande) föreställning som åtföljer en annan utan att framträda så tydligt l. vara af samma betydenhet som denna. Intrycket af det förra (dvs. det plastiskt sköna) (är) mera enkelt och bestämdt (än af det romantiska), och de biföreställningar, som dermed förenas, vida färre. Tegnér 3: 524 (c. 1817). Det lidande, som är kändt under namn af Colik, består enligt dess enkla, ifrån alla dermed vanligen förenade biföreställningar afsöndrade, begrepp uti smärtsamma och convulsiva sammandragningar i tarmkanalen. Hwasser Sm. skr. 2: 1 (1837, 1842). Man finner genast, att t. ex. (orden) stafkarl och tiggare, äro förenade med helt olika biföreställningar. Gif akt på, hvad ni i första ögonblicket ser, då ni hör ett af dessa ord, och ni skall finna, att stafkarlen har en annan blick, en annan röst än tiggaren. Larsson Poes. log. 36 (1899, 1908). Herrlin Minnet 231 (1909).
