BIFÖRETEELSE bi3~förete2else l. ~fœr-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. neben- o. begleiterscheinung; se BI-, prefix1 2]
företeelse som har sin grund i o. åtföljer en annan samt är af mindre vikt l. betydenhet än denna, sekundär företeelse; jfr BIFENOMEN. (Duplicismens) hufvudintresse är .. att .. fasthålla uppfattningen af det kroppsliga universum såsom en inom sig afslutad lagbunden mekanism. Vid sidan däraf får då det andliga gärna betydelsen af blott biföreteelser, ”Begleiterscheinungen”. Schéele Själsl. 69 (1894). Karlst.-tidn. 1895, nr 1707, s. 2.
