BILEDNING bi3~le2dniŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr t. nebenleitung; se BI-, prefix1 2]
ledning (för vätska, gaser, elektrisk ström m. m.) hvilken utgår från en annan ledning af större utsträckning l. större vikt; sidoledning. I händelse regulatorn (i gasledningen) skulle .. komma i olag, ledes gasen förbi densamma genom en biledning. Tidskr. f. byggn. 1859, s. 50. (Vid dubbelskrifningsapparater) delar sig (den elektriska strömmen) i två trådar, af hvilka den ena går .. ut på (telegraf-)linien och den andra (biledningen) .. direkt tillbaka till batteriets andra pol. Uppf. b. 2: 436 (1873). Den sammanräknade längden af (kloak-) trummor och ledningar (frånräknadt biledningar till egendomar) utgjorde ... NF 8: 869 (1884). Tekn. tidskr. 1898, M. s. 113.
