BILÄGGARE bi3~läg2are (bi`läggare Weste), sbst.2, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m.
2) (numera bl. tillfällig anv.) till BILÄGGA 2: person som bilägger (tvister o. d.), medlare. En stridigheters biläggare, emellan högsta Regeringarna, under det Nazaræiska folket. Nordberg K. XII 2: 383 (1740; om K. XII i bref från storvesiren). (Jesus) är .. framställd .. såsom den ende biläggaren af jordlifvets strider. Melin Pred. 1: 109 (1844). Dalin (1850; betecknadt ss. föga br.).
Ssg: (jfr 1) BILÄGGAR-UGN300~2. [jfr d. bilæggerovn] (numera bl. i historisk framställning) (numera bl. i en del allmogehem i södra Sverge till rums uppvärmning använd järn- l. kakel-) ugn som eldas (med glöd l. bränsle) från angränsande rum, i sht förr i allm. från köks- l. annan öppen spis; sättugn; motsatt VIND-UGN. 1 st: vindugn i Comtessernas Cammare .. 1 st: biläggar ugn i mademoisellens Cammar. Ågerups arkiv Bouppteckning 1743. Införandet af sättugnen eller biläggarugnen .. (har) i spisstugor föranledt kökets afskiljande från stugan. A. Nilsson i Ymer 1905, s. 213. Järnugnarna kommo .. knappast i bruk förr än på 1500-talet ... De flesta bland de tidigare voro sannolikt sätt- eller biläggarugnar och kombinerades med de öppna spisarna såväl i slottens gemak som i allmogehusen. 2 NF 7: 190 (1907).
