BIMÅNE bi3~må2ne (bi`måne Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
fenomen på himlen hvilket ter sig ss. en andra måne vid sidan af den verkliga. Lind (1749; under neben-mond). Vid skärningspunkterna mellan de olika cirklarne (i sol- l. mångårdar) uppkomma bisolar eller bimånar, som härröra af den starkare ljusintensiteten i dessa punkter. Dahlander Focks Fys. 675 (1875). Lundell (1893).
