BIRKERÄTT bir3ke~rät2, äfv. BJÄRKÖRÄTT bjær3kø~ l. BJÄRKÖARÄTT -øa~, stundom BJÖRKÖ(A)-RÄTT bjœr3k-, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 1 o. 2) -er.
Ordformer
(byrke- J. Messenius (c. 1630) i Hist. bibl. 1: 97)
Etymologi
[fsv. biärköa (byærke-, byrke-)rätter, motsv. ä. d. biærkeret, d. birkeret, fnor. bjarkeyjarréttr. Ordets första beståndsdel är biärkö, birka (se BIRKA)]
1) (i fråga om medeltida nordiska förh.) stadsrätt, stadslag. Sverige hade .. sine urgamle Birke-rätter eller Handels-lagar för sina Siöstäder. Dalin Hist. 2: 111(1750). Man har en äldre och en yngre norsk bjärköarätt. 2 NF 3: 548(1904). — särsk. benämning på den stadslag som utarbetades för Stockholm i slutet af 1200- l. början af 1300-talet o. sedan vann tillämpning äfv. för några andra sv. städer, tills den undanträngdes af Magnus Erikssons på 1350-talet författade stadslag; vanl. i best. form bjärköarätten. J. Messenius (c. 1630) i Hist. bibl. 1: 97. Orimligheten af den mening, att ifrågavarande Bjärköarätt skulle hafva varit en lag för den gamla staden Birka. Schlyter Jur. afh. 2: 162(1879).
2) [utveckladt ur 1 (se Schlyter Jur. afh. 2: 164(1879) o. Hertzberg Nord. retskilder 73(1890))] (ur gammal stadsrätt utvecklad) i birk gällande rätt l. lag. Adelen (i Skåne, Halland o. Blekinge) behåller sin rättigheet i hals och hand, och the wanlige Birke- och Gårdzrätterne the här til öfwat hafwa. Stiernman Riksd. 1413(1662); jfr 3. Det är af de gamla stadsrätterna som de nyare birkerätterna lånat sitt namn. Schlyter Jur. afh. 2: 165(1879).
3) rättighet att inom ett birk (under tillämpning af birkerätt i bet. 2) utöfva domsrätt, tillsätta domare, upptaga böter m. m.; jfr BIRKE-RÄTTIGHET,BIRKERÄTTS-FRIHET.Birkerätten .. bestod deri, att herremannen kunde genom birkedomare och birkeskrifvare, hvilka han sjelf hade tillsatt, låta anklaga och döma de bönder, som bodde i birket. Frey 1848, s. 343. Fordom egde Örtofta birkerätt, en rättighet, som endast tilldelades de förnämste bland adlen och presterskapet. Ljunggren Sk. herreg. Örtofta 7(1857).
