[jfr t., eng. o. fr. bis, af it. bis, af lat. bis, äldre duis, två gånger, af samma stam som duo (se TVÅ); jfr BISSERA]
1) mus. två gånger; i notskrift användt för att angifva att en passage o. d. skall spelas två ggr. För mera tydlighet skull, drages merendels en puncterad linie eller båge öfver et sådant ställe (som bör spelas två gånger), hvarunder ordet bis utsättes. Vogler Clavérschola 45(1798). Höijer Musiklex.(1864).
2) (föga br.) ss. utrop: om igen, en gång till, dakapo. jfr: Ancora! da capo! bis! publikens rop, då hon önskar att ännu en gång höra ett enskildt ställe eller ett helt tonstycke. Drake Gollmick 84(1842).
