BISAKLIG bi3~sa2klig, adj.; adv. -T.
(föga br.) som är af underordnad vikt, som är utmärkande för bisaker. Bakgrunden (på Holbein d. y:s senare porträtter) behandlas diskret och bisakligt. Romdahl Portr.-mål. hist. 43 (1907). Därs. 55. Kärleken .. spelar (i Fénelons Télémaque) en högst bisaklig roll. Böök Roman. hist. 140 (1907).
