SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1911  
BISILIKAT bi1silika4t l. bis1-, äfv. bisil1-, äfv. bi3~silika2t, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr t. bisilikat; se BI-, prefix2]
(numera mindre br.) miner. silikat hvars syreinnehåll i kiselsyran enligt ekvivalentformel förhåller sig till syreinnehållet i basen som 2: 1. H. Rose i VetAH 1820, s. 336. Augit. Är ett bisilikat af kalkjord, talkjord, jernoxidul och jernoxid, samt har kiselsyran stundom till någon del ersatt af lerjord. A. Sjögren Min. 135 (1865). Rosenberg Oorg. kemi 353 (1888; omnämndt ss. tillhörande ä. uppfattning). 2 NF (1904).
Ssgr: BISILIKAT-GRUPP(EN)10—, äfv. 0103~2. A. Sjögren Min. 132 (1865). —
-SLAGG~2. slagg som består af bisilikater. Bredberg i Jernk. ann. 1823, s. 322. Därs. 1885, s. 343.
Spoiler title
Spoiler content