BISJUKDOM bi3~ʃɯ2kdωɯ, stundom ~ʃuk-2, äfv. ~02, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
(mindre br.) sjukdom som åtföljer annan, vanl. ss. dennas svit; följdsjukdom. (Ledgångsreumatismen) förvärras genom de bisjukdomar, som åtfölja den, såsom inflammation i bröst- och bukhinnan, tarmar (diarhé) och njurar. Lundberg Husdj. 450 (1868). Tillstötande bisjukdomar. NF 4: 1092 (1881).
