[till BISTÅ;jfr ä. d. bistander, holl. bijstander, ä. t. beiständer]
(†) hjälpare, medhjälpare, anhängare. The Lübeske och Danske eller theriis anhengiere och bistandere. G. I:s reg. 1: 83(1523). Wij haffuom swaga mootståndare, och en mechtigan Bijståndare. O. Petri 3 Förman. 99(1535). Förswarare och biståndare. Raimundius Hist. liturg. 22(1638). Störste biståndaren, som Norske Konungen hade bland Inbyggarne i Viken, var en Odalsman Bryniolf Ulfald. Dalin Hist. 1: 633(1747). Pistolknallen hade .. framkallat på skådeplatsen ännu tvenne andra röfvarens biståndare. SvT 1852, nr 162, s. 4.
