1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t.; se BI-,prefix1 1 d] (i sht i skriftspr.) stå vid (ngns) sida, stå (ngn) bi, hjälpa l. stödja l. understödja (ngn som är i behof af hjälp). Gudh .. hielper och bijståår j alle ångest och nödh. O. Petri 1 Post. 35 a(1528). Så tacke och lofve vi then alzmechtigeste Gudh, at han oss .. medh sin milde gåfvor och faderlige hielp altidh nådeligen bistådt, beskyddet och beskermet hafver. RA 1: 678(1560). (Konungen) tarff .. Råd, Embetzmän och Höfdingar som honom bijstå. Stiernman Riksd. 892(1634). Hans ära är .. at bistå den fattige och at göra allom godt. Dalin Arg. 1: 236(1733, 1754). Om nu någon .. ville bistå mig allenast med 1000 Daler, så kunde jag komma på fötter igen. Därs. 2: 292(1734, 1754). Städs de eviga sjelfva dig (Akilles) bistå. Johansson Hom. Il. 21: 215(1848). Bistå .. med råd och dåd. Cavallin(1875). Så länge nu kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, bistod Abner kraftigt Sauls hus. 2 Sam. 3: 6(öfv. 1904).
2) [se BI-,prefix1 1 d] (föga br.) med sakobj.: understödja. Så talade den Ädle; men hans ifver / Af ingen bistods. J. G. Oxenstierna 4: 186(1815). Den ene bistår den andras orättfärdighet, och de dela vinsten. Franzén Pred. 5: 44(1845).
3) [se BI-,prefix1 1 d (o. e)] (†) ej svika, uppehålla, stå (ngn) bi. Länge bijstod .. hans styrcka honom emot Fienderne. Ehrenadler Tel. 77(1723; fr. soutint).
4) [se BI-,prefix1 1 e] (†) intr.: stå bi, räcka till. Då krafterne .. ej vilja bistå längre vid utöfning af det Embete och den Beställning jag innehafver. Växiö domk. akt. 1798, nr 103.
