BISYSSELSÄTTNING bi3~syselsät2niŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
sysselsättning som man har vid sidan af den hufvudsakliga o. som i förh. till denna är af underordnad betydelse; bigöromål. Wikforss (1804; under nebengeschäft). (Ämbets- o. tjänstemäns) Skyldighet att afhålla sig från tjensten menliga bisysselsättningar. Rabenius Förvaltn. 1: 266 (1866; rubrik). Cavallin (1875). Man .. fikar efter vinstgifvande bisysselsättningar. Lunds veckobl. 1890, nr 132, s. 2.
