SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1911  
BIVAGN bi3~vaŋ2n, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. bivogn, holl. bijwagen, t. beiwagen, äfvensom t. nebenwagen; se BI-, prefix1 2]
(förr) post. vagn som användes till befordrande af resande som icke fått plats i den ordinarie diligensen, extravagn. Wikforss (1804; under beiwagen). En bivagn är alltid sämre (än den vanliga postvagnen), om den upptages af fyra personer; men sitta der blott tvenne, så vinner man i utrymme. Snellman Tyskl. 39 (1842). Linie, der bivagnar tillhandahållas de resande. SFS 1872, nr 81, s. 54. Bivagn för diligensresande. Ehrenholm Postförf. (1877).
Spoiler title
Spoiler content