SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1912  
BJÄLLER bjäl4er, n.; best. bjällret.
(enst.) vbalsbst. till BJÄLLRA, v.2: bjällerklang. Slutligen hördes ett bjäller i sjungande takt, det var Richnans släde som körde opp bredvid vår. Berg Signe Clerck 52 (1898).
Spoiler title
Spoiler content