SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1912  
BLAM, sbst.1, n. l. r. l. m. l. f. (n. Annerstedt UUHist. Bih. 1: 368 (i handl. fr. 1644), RARP V. 1: 116 (1652), S. Löfving (c. 1730) i Handl. Finl. öden 1: 431, m. fl. r. l. m. l. f. De la Gard. archiv. 13: 184 (efter handl. fr. 1697), Växiö domk. akt. 1720, nr 396, Nordenflycht QT 1745, s. 165; m. G. Dalin (1871)); best. ss. r. l. m. l. f. -en; pl. -er;
stundom BLAMMA l. BLAMA, f.; pl. -or.
Ordformer
(blasme RP 6: 467 (1636), RARP V. 1: 116 (1652), Därs. 266 (1654: blasmer, pl.). blame Swedberg Schibb. 253 (1716), G. Dalin (1871) m. fl. blam Annerstedt UUHist. Bih. 1: 368 (i handl. fr. 1644), Växiö domk. akt. 1720, nr 396, S. Löfving (c. 1730) i Handl. Finl. öden 1: 431, m. fl. — blasma RP 6: 620 (1636). blamma RP 5: 259 (1635), Växiö domk. akt. 1688, nr 214 (: blammor, pl.). blama Växiö domk. akt. 1655, nr 186 (: blamor, pl.))
Etymologi
[af fr. blâme (ä. fr. blasme), m., tadel, klander, vbalsbst. till blâmer (se BLAMERA), sannol. delvis gm förmedling af mnt., där ordet dock ej är uppvisadt, o. mnl.; jfr nt. blam, mnl. blame, holl. blaam, f.]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i holl. o. fr.] klander, tadel. Vor hon (dvs. din tunga) stundom mera tam, / Så sluppe du en rätvis blame. Nordenflycht QT 1745, s. 165. Pfeiffer (1837). G. Dalin (1871).
2) [jfr motsv. anv. i d., nt., holl. o. fr.] skam, skamfläck. RP 5: 259 (1635). Thet wore ock Staten och wårt Rijke ett äwigt blasme, om andre såghe at wij icke bättre toghe wårt aventage (dvs. fördel) i acht. RARP V. 1: 116 (1652). Det skulle lända vår gloire till blame, om vi någonsin ingå skulle med någon, som sig så malhonnet prostituerat (som konung August), den ringaste afhandling eller traktat. Carl XII (1701) hos Carlson Hist. 6: 438. Blame, klick, skamfleck, beskyllning. Swedberg Schibb. 253 (1716); jfr 3. Han lärer meent sig såsom ther med kunna komma et ährligt huus en blam och skamfläck uppå. Växiö domk. akt. 1720, nr 396.
3) [jfr motsv. anv. i dan. o. nt. samt sv. dial. blam (Gottl., Almqvist (1844))] beskyllning, förtal, förklenande rykte. It sådant blam .., som på academiæ personerna och hälst professorerna fört är (näml. att de ej föreläste så ofta som de skulle). Annerstedt UUHist. Bih. 1: 368 (i handl. fr. 1644). Kommer oss fördenskull så myckett mehra sälsampt före, att honom sådane blamor (näml. att hafva predikat ”giöckleri”) .. oskiäligt påbördas (dvs. utspridas om honom). Växiö domk. akt. 1655, nr 186. Hwar annorledes skeer finnes fuller then iblandh hennes Syskon och Slächt som sådant obetänckt Företahl och Blam Vthspyiarenn till adt Vp supa drifuandes warder. Därs. 1660, nr 69. Hr Comministri hustro (har) lagt blam uppå min hustro. Därs. 1709, nr 200. Blame. Förtal. Sahlstedt (1769). Blame, tadel, beskyllning, baktal, elakt rykte. Pfeiffer (1837); jfr 1. G. Dalin (1871).
Spoiler title
Spoiler content