BLANCHERA blaŋʃe4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE.
Etymologi
[jfr d. blanchere, t. blanchieren, eng. blanch, af fr. blanchir, göra hvit, af blanc, hvit, af fht. blanch (se BLANK, BLACK, adj.)]
1) [jfr motsv. anv. i d., t., eng. o. fr. Urspr. torde ordet i denna bet. hafva användts om mandlar o. d., hvilka blifva hvita gm skalets aflägsnande, ngt som möjliggöres gm ett uppkok; jfr Murray] sockerbag., kok. gifva ett uppkok, förvälla. Derefter (dvs. efter skalningen) afsköljas (de till syltning bestämda) päronen mycket väl i kallt vatten och kokas, hvilken kokning på sockerbagarespråket kallas blanchering. AHB 92: 34 (1876). Blanchera .. är att i vatten medelst uppvärmning eller kokning bereda åtskilliga frukter till syltning. Ordet förvälla, som ofta begagnas liktydigt med blanchera, har dock en mer omfattande betydelse. Grafström Kond. 295 (1892). Märgen (till chateaubrianden), som bör ha legat i vatten en stund för att draga ut blodet, blancheras, får afrinna och kallna. Hemmets kokb. 73 (1903). — jfr GENOM-, HALF-BLANCHERA.
2) [jfr motsv. anv. i fr.] garf. medelst en knif, blancherknifven, från en huds köttsida spånvis afskilja ett lager, så att hudens trådyta framträder ren o. jämn. Många beredare draga huden genom vatten före blancheringen. Hirsch Lärob. f. garfv. 219 (1898). Blancheraren får icke lämna något kött kvar på skinnen, men ej häller göra skinnen onödigt tunna genom att aftaga för grofva spånor. Därs. 269. För arméns behof skall anskaffas: .. 300 st. halfva hudar brunt plattläder, falsade och blancherade. Tidn. f. lev. 1906, nr 33, s. 1.
